Högkänslig

70 % av alla högkänsliga är socialt introverta medan 30 % är socialt extroverta. Drygt 30 % av alla högkänsliga (oavsett om de är introverta eller extroverta) är födda med ytterligare ett temperamentsdrag som kallas sensationssökande (Sensation Seeking).

Sensationssökande, eller nyhetssökande personer har gärna egenskaper som stor nyfikenhet, de är utforskande och är ivriga att ”pröva på”. De ogillar rutiner, blir rastlösa om de är hemma för länge och vill gärna upptäcka nya platser.

En högkänslig person är extra mottaglig för intryck, stimuli i form av ljud och dofter, men också för andras känslor och stämningar.

Att vara kombinerat högkänslig och sensationssökande kan både vara en blessing, och en curse.

Låt mig förklara..

Det bästa jag vet i livet är att känna mig levande. Det kan vi nog alla skriva under på. Men hur vi känner oss levande varierar. För mig handlar det om att upptäcka nya platser, att vistas i naturen, prova på nya saker, ta risker och jag dras till sådant som ger mig starka känslopåslag. Det kan handla om musikupplevelser eller en mäktig utsikt från ett berg. Det gör att jag också handlar efter att få uppleva det här. Till exempel har jag försökt styra mitt liv så att jag har så mycket fritid som möjligt att kunna bejaka allt det som gör livet värt att leva, enligt mig.

Höga Kusten, 2019

Men jag kan också bli överstimulerad. Det har jag hittills blivit varje sommar. Speciellt när jag haft ett bokprojekt som jag jobbat med. Då har jag åkt runt till 40-50 nya platser på kort tid och mina intryck blir till slut för många. Som högkänslig tar jag in synintryck väldigt väl. Ett hav av känslor sköljer över mig när jag ser ett blommande träd, en vacker trädgård eller ett vilt levande djur.

Att leva som högkänslig sensationssökande är som att vilja gasa och bromsa samtidigt. För jag behöver nya intryck för att inte bli uttråkad, men av för mycket intryck över tid blir jag trött. Brist på återhämtning är farligt, men likaså brist på intryck. På sommaren har jag ofta brist på återhämtning, jag får ju så mycket stimulans av mitt jobb som bostadsfotograf. Och egentligen tror jag att det är ett perfekt yrke jag valt. Min nyhetssökande sida blir stimulerad varje dag eftersom jag hela tiden besöker och fotar nya ställen.

När jag jobbade på kontor innan jag blev fotograf var varje dag en kamp. Att tvingas in på samma kontor, träffa samma kollegor, köra samma snack, göra samma arbetsuppgifter, jobba samma tider varenda dag gjorde mig galen. Det roligaste som hände var när jag fick åka iväg och köpa nytt kontorsmaterial. Då bröts rutinerna och jag fick se nåt annat.

Om jag lätt blir överstimulerad på sommaren, så är det precis tvärtom på vintern. Jag får inte lika mycket visuella intryck pga bostadsmarknaden är lugnare, och det är mörkt ute. Jag upplever inte alls möjligheter till samma stimulans som jag behöver för att må bra, och jag blir lätt passiv när sökandet efter stimuli är tufft. Jag blir väldigt låg, hamnar i ett depressivt tillstånd. Så har det varit varje vinter de senaste åren. Det är väldigt tufft.

Det är egentligen då som jag behöver resa bort för att få nya intryck. För några år sedan reste jag till Sydkorea själv och var där i nästan två veckor. Något sådant kan jag se mig själv göra igen.

Rhossili Beach, Wales, 2018

För att må bra som högkänslig och sensationssökande behöver man acceptera båda dessa sidor hos sig själv. Att inte tro och tvinga sig själv att orka med mer än vad man gör. Det är lätt att hamna i fällan att tro att man fungerar som ”alla andra”, och kör på för hårt så man till slut blir utbränd.

Personligen har jag kämpat med balansen i många år, och under maj månad detta år är första gången jag känner hopp om att det kommer bli en sommar där jag inte är på gränsen till utmattning.

Det är väldigt nyligen som jag insett att jag är en sensationssökande person och hur det yttrar sig för mig. Jag måste balansera för att undvika understimulering och överstimulering, för att inte bli utbränd eller hamna i en depression.

Det finns en bra hemsida där man kan läsa mer om högkänslighet och sensationssökande:

Högkänslighet

Den högkänsliga människan som också är sensationssökande

Nu när sommaren är här och min mest hektiska period i jobblivet är HSP (högkänslig personlighet) mer aktuellt än någonsin. Och det finns mer att förkovra sig i än tidigare. Jag har laddat ner en e-bok och börjat lyssna på Högkänslighetspodden. Som HSP vill jag skapa mitt liv, att vara en aktiv del i det och göra det jag vill göra och säga nej till det jag inte vill göra. Att få tillräckligt med återhämtning mellan varven.

Jag blommar när jag har precis lagom mycket saker att göra. När en dag varvas med jobb och nöjen.

Men en hektiskt dag med mycket intryck och engagemang kräver att jag nästa dag tar det lugnare. Det kan också vara veckovis, men helst inte månadsvis. För då kommer utmattningssignalerna som ett brev på posten. När jag inte får min återhämtning blir jag så himla himla trött, sur och tappar all gnista och nyfikenhet. Och så vill jag inte leva.

Och det här med vila och återhämtning, som vi faktiskt läser om och VET att det är viktigt. Har ni tänkt på att det är mer OK att vila när vi kört slut på oss själva? När vi väl blivit utmattade, än innan, när vi skulle behöva det som mest. Att bara köra på och inte lyssna på signalerna. Och det är inte så konstigt, för det är knappast berättigat att vila när man är trött. Då ska man skärpa till sig och ”upp och hoppa!” osv.

Det är svårt att passa in i samhället som högkänslig. Att fixa ett 8 timmar om dagen-jobb etc. Jag har förenklat mitt liv så att det ska passa mig. För livet handlar inte om att klara av saker, det handlar om att leva.

Det här pratar Malin och Ina om i podden.

Lyssna på Högkänslighetspodden här.