Så många inlinesåkare kommer delta i årets Berlin Inline Marathon. Svindlande tanke! :D
Hela 32 procent av deltagarantalet är kvinnor.
Så många inlinesåkare kommer delta i årets Berlin Inline Marathon. Svindlande tanke! :D
Hela 32 procent av deltagarantalet är kvinnor.
Jag tror jag har kommit på konstruktionen!
Att flytta skenan inåt har inte avhjälpt min pronation. Men att däremot fylla ut sidorna såhär (i det här fallet en strumpa) gör hela skillnaden. Kolla bara skillnaden mellan bild 1 och 3! På båda bilderna står jag helt avslappnat. Det här kommer göra stor skillnad i Berlin.
Nu ska jag bara hitta något lämpligt att sätta där istället and I’m game!
Ikväll efter jobbet snörade jag på mig mina inlines för första gången på länge. Jag åkte bort till Cupolen ca 7 min bort och träffade Magnus. Vi hittade en väg med väldigt bra asfalt som inte var så trafikerad där vi körde lite teknikträning. Vi (jag) tränade på isättningen, den ska ske så rakt som möjligt vilket är svårare än vad man tror. Helst vill man inte köra ”hockeyåkning” med sned isättning, som man åker naturligt om man inte övat på sin isättning, men det är inte optimalt om man vill bli bra. Dessutom ska man ta lååånga skär vilket jag är ganska dålig på. Men jag är peppad på att bli bättre och lära mig mer.
Vi snackade Berlin (han ska också åka) och jag fick tips inför loppet och han avslöjade mer om hur banan ser ut. Den ska vara väldigt flack (skönt!) och asfalten av bästa kvalité hela vägen. Ingen kullersten eller jobbiga partier. Fick också testa att åka tätt bakom honom, så tätt att jag kan snudda hans rygg med handen. Det är läskigt att åka så nära och inte se vägen framför sig. Man får lita helt på den framför.
Vi diskuterade mål-tider och medan jag siktar på 2 timmar vill Magnus gärna kommer ner till 1:20. Det är snabbt! Sen talade vi om min pronation en hel del och jag ska justera skenorna och fixa lite med skorna så tror jag det kommer kännas bättre.
Jag köpte också åtta begagnade hjul av Magnus som jag ska skruva på imorgon. Gula hjul är snyggt!
Jag älskar funbeat! Nu har de kommit med en ny design och jag älskar den :)
Nu vill jag komma igång med löpningen efter min förkylning. Jag är fortfarande lite hes och snorig om morgnarna men inte så farligt att jag inte kan svettas lite. Vidare närmar sig Berlin Inline Marathon med stormsteg och jag har inte tränat någonting inför det. På grund av sjukdom, regn och storm har det varit svårt att åka.
Det är inte mycket jag kan göra för att påverka formen såhär 1,5 vecka innan. Energin är jag inte orolig för, jag ska kolhydratladda för jag kommer inte hinna ställa om mig till fettdrift på den korta tiden. Jag är mest orolig för hur ländryggen ska reagera. Det brukar inte vara några problem men å andra sidan har jag aldrig åkt 4 mil på inlines tidigare och jag kan tänka mig att det är ryggen som kommer strejka. Fötterna kommer också att kinka lite men då främst anklarna. Bara musklerna får tillräckligt med energitillförsel under loppet borde det inte vara några större problem. Åker man dessutom i klunga går det åt mindre energi eftersom luftmotståndet minimeras. Men jag har bara testat att åka i klunga och aldrig gjort det ”på riktigt” så jag vet inte om jag vågar. Det skulle iallafall vara en stor fördel om jag gjorde det rent tidsmässigt. För upplevelsens skull tror jag det skulle vara bättre om jag inte åkte i klunga och förmodligen kommer jag ändå åka bland en massa andra åkare och kan ligga bakom någon. Vi får se!
Det vore också lite tråkigt om det skulle börja regna. Jag åker inte när det är blött eftersom greppet försämras. Men skulle det regna så finns det så kallade regnhjul som är lite mjukare för att få ett bättre grepp. Jag har haft ett mål i bakhuvudet som skulle vara kul att uppnå och det är 2 timmar. Det innebär en snitthastighet på strax över 20 km/h och jag håller ca 17-18 km/h på mina långpass i Linköping där det är mycket varierande kvalitet på asfalt och backigt emellanåt. I Berlin ska det vara underbar asfalt så det bådar gott. Snittar jag 18 km/h åker jag in på 2:20 h och det är helt OK.
Egentligen borde jag inte ställa några krav på mig själv eftersom det är min andra tävling på inlines jag ställer upp i någonsin och att det kommer vara flera tusen åkare att dela plats med. Jag har ingen aning om hur det kommer vara, hur vädret kommer bli etc. Det viktigaste är att ha kul och äntligen få uppleva detta.
Inlines har varit den enda träningsform jag gillat fram tills jag började med löpningen för tre år sedan. Jag testade en kompis lillebrors inlines när jag var 11 år och sedan dess var jag fast. Pappa köpte ett par begagnade inlines i storlek 42 eller 44 till mig och jag åkte glatt med den fastän jag hade storlek 37. Efter det uppgraderade jag till ett par nya (och i rätt storlek) svarta lite glittriga Roxa mithos med snygga stålspännen som jag köpte för drygt tusenlappen inne på en golfbutik i stan där Nettan’s ligger nu. Jag var 11-12 år då. När jag var 13-14 fick jag ett par Salomon speedster i present av mamma och pappa. De var svarta och lila och det var blandat plast och tyg för bästa komfort. De hade jag sedan ända fram till förra året. Jag bytte hjul och kullager en enda gång och åkte mest för skojs skull.
2010 uppgraderade jag till ett par mörklila K2 Radical 2010 women som tog mig ett bra tag att åka in. De hade lägre och mjukare sko (mindre stöd) och betydligt större hjul. Jag började åka långpass på upp mot 30 km. I år uppgraderade jag mig igen genom att köpa en riktig racing-sko från Powerslide. Det var egentligen någonting som jag trodde skulle ligga betydligt längre fram i framtiden. Att åka med racingsko (eller speedskates som de också kallas) är ju liksom seriöst, det är ju var eliten åker med. Men det har visat sig gå bättre än väntat! Invänjningsperioden var bara ett par veckor med en del tryckande smärta vid en punkt som nu är borta. Här kan du läsa mer om skillnaden mellan fitness och speedskates.
Det är en dröm som går i uppfyllelse och det ska bli fantastiskt kul att få göra detta!
Såhär kommer jag se ut i Berlin den 24:e september!
Med kvällssol i blick och inlinesen åtsnörade till bristningsgränsen körde jag en runda jag är mycket bekant med. Själv för en gångs skull. Det var tyst ute och det märks att hösten är på ingång. Det är en annan slags luft ute.
Kom igår :) Nu är det exakt en månad kvar!