Som liten minns jag mammas och pappas kompisar. Vissa av dom lät mig rida på sina axlar, medan en drack morotsjuice som jag tyckte smakade päckel.
Oavsett så är det människor jag minns med glädje och att jag nu liksom är någons lektant är typ det finaste som finns :)
Igår fick jag ett så gölligt påskägg av skägglöparen. Förutom choklad i ägget så låg det också ett nagellack i en nyans jag nyligen köpt till Frida i födelsedagspresent som jag själv velat ha.
Och så har jag sytt egna dekorationer till påskriset. Små kycklingar i filt :) Att sy saker i filt är så enkelt att till och med jag med noll tålamod orkar med det. Hatar att göra saker som man måste öva länge på för att bli bra. Här behöver man bara rita ett mönster, klippa snyggt och sen sy.
Ikväll har vi firat påsken hemma hos Fredriks syster Elisabeth. Hans bror med barn, mamma och moster var också där. Fredrik hjälpte först Bettan med att skruva upp en lampa över matbordet.
Maten var ju förstås jättegod och vi firade Fredrik som i veckan fyllde år. Han fick assietter och tallrikar i den serie från Indiska som vi tycker så mycket om och vill ha fler av :)
Bettan har så himla fint hos sig! Nyligen flyttade hon till en lägenhet i en gammal regementsbyggnad i samma område vi bor i, och det är sjukt högt i tak med stora spröjsade fönster. Jag gick bananas med kameran!
Vi besökte Billa Gård i Gammalkil utanför Nykil. En inredd lada som nu är en inredningsbutik. Jag kom dessvärre därifrån tomhänt. Inredningen var inte riktigt i min stil även om jag uppskattade rummet med fruktträden väldigt mycket :)
Var sugen på att besöka någon loppis och kollade runt på nätet och ringde till och med en i Borensberg, men det jag var sugen på hade stängt. Så vi åkte hem, gjorde en äppelpaj och fikade med pappa. Rätt bra så.
Jag tog med mig mamma på en inspirationsrunda till Vadstena idag. Vadstena antik & kuriosa är en av mina favoritantikaffärer, en stor lada med allt möjligt du kan tänka dig men främst äldre möbler i lantlig stil.
Idag kändes utbudet ganska sömnigt. Det är lågäsong för loppisar och antikbutiker så för att fynda får jag vänta till våren och sommaren.
Inne i Vadstena besökte vi en så söt barnbutik med söta leksaker, lampor och kläder. Minns inte namnet på den, men den ligger mitt emot Rådhusbageriet.
Den här kaninlampan blev jag hopplöst förälskad i! Jag har den sittande kaninen, men den här var i en annan liga. SÅ fin!
En himla fin floursockerströare med retro mönster
Lunch åt vi på Mat från Köket som har jättegod mat i modern miljö.
Hit måste ni gå om magen kurrar :)
Jag tog en morgonpromenad i skogen idag. Det var skönt. Jag pratade med min styvsyster i telefonen. Vi har haft ett komplicerat förhållande och det var inte förrän nyligen vi återupptog kontakten efter flera år av tystnad. Nu är den inte tyst längre och jag känner mig lite glad över det.
Jag börjar nysta i vad som gör att jag så ofta blir deppig och trött. Idag märkte jag stor skillnad i jobbenergi då jag fotograferade en lägenhet åt en mäklare och jag kände mig helt slut efteråt. I vanliga fall då jag har normala energiförråd så är en lägenhet inte särskilt utmanande. Har jag riktigt mycket energi så kan jag fotografera tre hus en dag utan att bli så här trött som jag blev idag.
Rubriken kommer från en bok jag har börjat läsa. Jag ställer så höga krav på mig själv och min omgivning att jag hela tiden blir besviken. Och så anstränger jag mig ännu mer och det blir ändå inte bra. Fast det blir ju bra, det blir good enough. Men inte perfekt. Eftersom jag är så jävla störd hittar jag minsta lilla fel i allt och då är allt dåligt.
Det är så energikrävande att vara på det här sättet. Men jag har inte riktigt förstått att det är perfektionism det handlar om. Det är ett ord som det slängs med till höger och vänster utan att någon reflekterar över att det faktiskt är så att folk mår dåligt. På riktigt.
En perfektionist för mig är någon med tvångstankar och som måste ha det perfekt runt omkring sig. Men jag är inte den som städar orimligt mycket (städar snarare orimligt lite) eller har mina papper sorterade fint i högar på skrivbordet. Det är säkert allas vår syn på en perfektionist. Eller en så kallad over-achiever. Där passar jag in.
Jag har haft fotograferingar som jag haft sådan sjuk ångest inför i flera veckor och fastän jag förberett mig så gott jag kunnat har jag ändå inte blivit nöjd med resultatet. Jag minns den här fotograferingen, för efter den fick jag utmattningssymptom som hette duga. Jag gick in i en mild form av depression och var konstant trött. Det kändes orimligt tungt att bara gå upp för en trappa. Ingenting hjälpte. Det hjälpte inte att sova mer, sova mindre, göra mindre, göra mer.. Tiden var det som fick mig tillbaka.
Nu låter det säkert som att det är mitt jobb som får mig att må dåligt och så är det inte. Men det är oftast jobbet som är den sista droppen som får bägaren att rinna över. Det är mycket som jag inte ännu kartlagt med hur min perfektionism yttrar sig men i grund och botten handlar det om orimliga krav på mig själv och andra.
Så jag taggar ner, jobbar mindre, läser mer.. Går in i mig själv mer. Föredrar att vara ensam. Jag vet inte om det är bra att vara själv, men just nu känns det som att allt bara tar energi och att jag måste vila.
Här kan man läsa mer:
DN.se: Strävan efter det perfekta lönar sig inte
Pyskologfabriken.se: Perfektionism och prokrastinering
Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Sedan ett par år tillbaka har jag återkommande depressioner. Inte så illa att jag är konstant ledsen och allt bara är svart, utan mer en känsla av att allt tynger mig. Allt är liksom jobbigt. Det är skitjobbigt att gå upp på morgnarna, att duscha, att sminka sig..
Inte ens träningen är rolig. Jag är precis frisk efter en förkylning och man hade ju kunnat tro att jag skulle flänga iväg till gymmet direkt, men jag har ingen som helst lust alls. Jag var ute och sprang i lördags. Kände ingenting.
Hoppas det vänder snart.