
Idag tänkte jag springa 50-60 min. Alltså lite längre än vad jag brukar. Det var kallt och skönt ute och inte så mycket folk i rörelse. Då kan jag slappna av som bäst.
Jag springer på tysta cykelvägar och möts inte av ett enda trafikljus. Jag vill ha det så. Trafik stör. Första kilometern höll jag igen och det kändes som att vara ute och gå ungefär. Det funkar bra som uppvärmning. Sen kom en spontan ökning och det tempot höll jag sedan hela tiden.
Mina tider är inte som förr när jag sprang regelbundet, men idag tyckte jag att jag höll ett bra tempo för att vara jag i den löparform jag är i nu. Jag springer Göteborgsvarvet nästa år och vill börja i god tid med träningen inför den utmaningen.
Kroknade på slutet men försökte tänka på hållningen och att ha en hög stegfrekvens. När man börjar sacka ihop och ta längre steg känns det tyngre så därför kan man lura sig själv genom att ha en stolt hållning och ta många korta steg. På slutet när jag är riktigt trött lägger jag in en fartökning. Då chockar jag hjärnan och kommer snabbare till dörren :)
Nu såhär efteråt är jag glad att benhinnorna knappt blivit påfrestade av det här passet. Ni som hängt med ett tag vet att jag haft långvariga problem med benhinnorna så jag är glad för varje gång det inte gör ont.



