Browsing Category

Mountainbike

Mountainbike

Cyklat långt & hårt – socialcykling med Mera Lera!

Det här med att cykla långt är något jag kämpar med, uthållighet är något jag imponeras av. För mig är det mest leda att hålla igång med något fysiskt krävande längre än en timme. Men idag var jag tydligen sugen på tortyr för här skulle det vankas socialcykling med klubben, och just dessa pass är alltid långa. Denna typ av cykling har Mera Lera MTB sysslat med i ett par år, men just idag var första gången jag var med. Planen var att cykla till Slakaspåret som är markerat med spygröna markeringar. Spåret kallas också för True Pace och är ca 14 km långt.

Vi samlades en hel hög cyklister vid portalen i Vidingsjö. Lite upprop där efter anmälningslistan. Det är smidigt att kunna anmäla sig till ett träningspass via hemsidan och Svenska Lag. Sen bar det iväg så det dammade om grusvägarna genom Tinnerö.

Det sög rejält i benen en bit in när vi kommit till skogen och stigarna där. En del uppförs och det dröjde inte länge förrän jag fick börja klä av mig för att jag blev så varm. Av med långärmade tröjan! Av med buffen runt huvudet under hjälmen, och av med vantarna. Hade jag inte haft långa tights under mina cykelbyxor hade jag dragit av dom också. Rena rama sommarvärmen!

Vi köttade runt i skogen i Slaka tills jag råkade tappa bort gruppen. Som tur är var ledare Linda med, och Fredrik förstås. Så efter lite runtringning fann vi gruppen rätt snabbt igen. De hade cyklat ett megajobbigt parti med riktigt mjuk sugande stig, skönt att slippa det! Jag hade legat på tröskelpuls (pulszon 4 av 5) större delen av passet, mycket högre än vad jag brukar.

När vi var klara började folk droppa av men Fredrik och jag slog följe av Linda och en annan kille till portalen igen. Vi tog oss till motionscentrumet och hittade cykeltvätten och passade på att tvätta av cyklarna.

Statistik

Distans: 28,94 km
Tid: 1 h 56 min effektiv rulltid (3 timmar allt som allt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 18 – mycket ansträngande
Skoj: 7 av 10 – det var riktigt kul under ett parti i skogen där det var flowigt och lagom tekniskt.

Livet, Mountainbike

Cykling i början av mars

En vecka av mars har gått och jag ligger hemma i en av de värsta förkylningar jag haft. I vanliga fall får jag lite symptom, men sen går det över efter nån dag. Nu är jag alltså totalt förpassad till hemmet, och jag diskuterade ett intressant fenomen med Fredrik. Min inneboende rastlöshet har hållit sig borta under de här dagarna jag varit sjuk. Det har varit skönt, för kombinationen rastlös och sjuk är ingen kul kombo.

27:e februari blev årets cykeldebut för mig. Fredrik och jag cyklade en runda till Ekängsdalen som jag tog förra året med Mikaela. Några dagar senare, innan jag blev sjuk, antog vi Vallaskogen och cyklade en snutt på mtb-banan där. Det var här jag förälskade mig i mountainbike för drygt 8-9 år sedan. Den enorma frihet och fartkänsla jag upplevde när jag swischade fram på stigarna minns jag fortfarande. En riktig dopamin-rush!

Nu för tiden är Vallaskogen inte riktigt sig lik då den i fjol blev hårt ansatt av granbarkborren. Det resulterade i att man fick avverka många träd, och på vissa ställen längs banan går det knappt att känna igen sig längre.

Banorna i Vidingsjö har jag inte cyklat på än i år då jag hört att de fortfarande är leriga och cyklar man där nu förstörs spåren och det vill jag undvika. Bättre att cykla när det torkat till ordentligt.

Vallaskogen 2 mars, några tiotals meter bakom mig är skogen glesare än innan pga granbarkborre-angrepp

Ekängsdalen med sin passage genom våtmarken där många fåglar håller till

Mountainbike

MTB + skogsfika

I helgen har vi äntligen blivit klara med projektet måla om i köket. Det har tagit ett par veckor då jag ändrat mig i färgval flera gånger. Ni ska få se före- och efterbilder i nästa inlägg! :D

Idag skulle vi träffa Fredriks familj för utefika i Gamla Linköping, så jag passade på att cykla i den tillgivande Vallaskogen. Här finns ju ett MTB-spår och det är nog här jag cyklar allra mest när jag vill ha stök och bröt. Jag tänkte att fika skulle smaka extra gott efter lerfest i skogen!

Granbarkborren har haft party i Vallaskogen kan man lugnt säga. Här har man fått fälla träd för att förhindra spridning. På vissa ställen kunde jag knappt känna igen mig då det blivit så glest bland träden. Jag hatar inga djur men just nu ligger inte granbarkborren på tio-i-topp djur jag vill gosa med!

Det var lerigt i skogen men inte blött, det kändes ändå OK då jag iallafall inte stötte på några riktiga surhål. Jag fick bara hålla tungan lite mer rätt i munnen för att inte åka omkull på nån hal rot.

Så hojade jag bort till Gamla Linköping där jag mötte Fredrik och hans mamma, två systrar, bror och hans två barn. Fredriks syster Elisabeth hade bakat två tårtor och det var riktigt gott i munnen efter cyklingen! Varm Pucko hade Fredrik fixat till mig i en termos. Vi hade ingen O’boy hemma, men en flaska Pucko i kylen hade vi. Det var så gott!

Idag bevisade jag för mig själv att jag faktiskt KAN cykla när det är fulväder. Vintertid kan man räkna antalet timmar i sadeln på ena handen normalt sett, men det vore ju skoj att cykla året om för att inte tappa kondis. När man kombinerar det på det här sättet blir det ju riktigt bra :D