En pyttestund i skogen, hade en kvart över mellan jobben. Lerigaste och förmodligen också det kortaste passet i år.
Browsing Category
Mountainbike
Skaffade oss de här lamporna för skogscykling i mörker och har varit väldigt kass på att testa. Men så ikväll kände vi att det var dags. Vi hade laddat lamporna innan, men när vi skulle se att de funkade hade den ena laddat ur på nåt mysko vis. Så vi fick sätta den på laddning och vänta i 30-40 min och stack ut med en hel- och en halvladdad lampa.
Fästet till lampan var väl inte helt optimalt med ett kardborreband som satt fast i en platta som man fäste själva lysanordningen i. Lindade kardborrebandet lite kors och tvärs genom hjälmens ventilhål för att få den att sitta fast ordentligt. Och det var faktiskt en väldigt bra lösning för lampan satt fast fint på huvudet. Den väger nästan ingenting så jag märkte inte av den. Batteripacket hade jag i en ficka bak på byxorna.
Lampan har tre lägen: starkt, halvstarkt och blinkande. Det starkaste läget räcker ca 1,5 timmar innan batteriet är urladdat. Men det halvstarka läget räcker gott och väl.
Det var skojsigt att cykla där i mörkret med ett kraftigt avsmalnat synfält. Det blir liksom tunnelseende. Schysst för mig som oftast mentalt tar slut innan en backe för att jag ser hur jobbig den är. Nu såg jag inte hur branta eller långa backarna var och kunde därmed vara mer i stunden när jag cyklade. Lyckades med en liten vurpa på ett halt ställe, landade i en lövhög så ingen fara på taket. Har ju faktiskt varit riktigt snålt med vurpor sedan kraschen.
På Vallabanan har man satt upp små reflexer så det är lätt att hitta. Tummen upp!
Vilan verkar ha gjort gott för formen också, kände mig inte lika flåsig och hade mer tryck i benen. Eller så var det chipsen på festen igår ;)
Lampa till cykeln vid stigkörning i mörker, vad ska man ha? De flesta verkar överens om att man bör satsa på en lampa med minst 1000 lumens, och att man bör fästa den på hjälmen så ljuset riktas dit du tittar. Men sen finns det en hel uppsjö av lampor i olika prisklasser, från några hundra till flera tusen kronor.
Det är lätt att fastna i lampdjungeln på nätet och läsa tester efter tester i jakt på den perfekta lampan. Eller att googla sönder sig vart lampa X finns billigast i världen.
Så för att köpet över huvud taget skulle bli av (och för att jag verkligen vet nada om lampor) satsade vi här hemma på varsin riktigt prisvärd lampa från Magicshine. 399:- för 1000 lumens. Har inte testat den än, men jag tänkte ta en tur imorgon. Jag råkade lysa mig i ögat och jag ser fortfarande en stor ljus blubb i mitten av synfältet. Bådar gott!
Läs också årets lamptråd på happymtb.com!
Det bjöds in till MTB-träff i Norrköping idag – MTB-träff deluxe.
Och det blev rätt deluxe:igt, ca 80 cyklister kom och deltog i aktiviteterna, bland dom Fredrik och jag. Vi möttes vid Tjalvegården där Vrinnevibanan börjar. Vi delades in i mindre grupper och körde ett varv på banan med lite tekniktips och sådär. Jag kom upp för backar jag aldrig tidigare klarat och jag tjoade glatt av lycka! Så jäkla gött när man liksom bara sätter något som man innan känner att ”det här går inte”.
Ett par grejer jag gjorde annorlunda idag var att hela tiden köra på lilla klingan fram och växlade bara bak, vilket i sin tur gjorde att jag kunde trampa mycket mer än vad jag brukar och då fastnade jag inte på onödiga ställen och fick lite mera flyt i åkningen.
Enda nackdelen idag var väl att jag kände mig grymt ur form konditionsmässigt, jag andades så hårt att det nästan pep om luftrören. Alla andra tycktes sväva uppför backarna medan jag tog i av kung och fosterland och det kändes som att jag hade kunnat gå snabbare uppför. Men kondisen kan jag ju jobba på, och jag ser det mesta som en kul och nyttig utmaning som resulterade i att jag faktiskt överraskade mig själv på ett par ställen och det är de jag kommer bära med mig från den här dagen :)
En riktigt hal häll med rötter och hala löv.
Här skulle vi öva på att ta oss nedför ett litet knivigt drop för att sedan undvika att köra på en rot i en lerpöl och sedan fortsätta genom en smal passage.
Jag tänkte better safe than sorry (hörde att nån kraschat och brutit nacken här), tittade på dom andra och gick med cykeln istället.
När vi kom tillbaka efter 7,5 km var det dags för en sprintlagstafett på en bana inne i en skogsdunge. Banan var superkort (ca 270 m) men riktigt krävande.
Jag som fortfarande hade blodsmak i munnen efter vrinnevivarvet bangade och agerade fotograf istället. Fredrik körde. Tre varv på raken per person och fem personer i varje lag.
Kul namn på en Norrköpingsklubb!
De som överlevde bjöds på fika i Tjalvegårdens klubbstuga och det hölls i en liten mekskola. Tanken var också att Elna skulle ha kommit hit och haft en föreläsning men tyvärr verkade hennes bil ha havererat påväg upp från Jönköping. Väldigt trist! :( Nästa gång Elna!
Slutet gott, allting gott!
Nu hoppas jag på fler liknande initiativ där (precis som här) alla nivåer är välkomna och där man kör fart efter kamrat. För det är så himla skoj att träffa likasinnade och köra med dom som är bättre, man lär sig så mycket.
När skogen ser ut såhär bryr man sig inte om hala rötter och blöta hällar, eller att man vaknade upp och kände sig allt annat än piggelin trots ledig dag. 45 min av detta gjorde susen!
Lite drygt två timmar på Mera Leras bana i Vidingsjö med Fredrik och Johan. Stannade till vid kluriga partier och övade. Satte två knixiga passager för första gången! Inte för att de rent tekniskt är svåra utan för att jag mentalt liksom är rädd. Får en spärr när jag närmar mig dom, men idag klarade jag det galant!
Minns när jag skulle köra nedför den här backen på bilden för första gången för ett par år sedan, tyckte de som körde här var sjuka i huvet. Haha!