Ett år äldre. Lite klokare och lite mer snäll mot mig själv. Jag gillar tanken att bli äldre, det blir jag ju varje dag. Lite grann åt gången, dag för dag. För varje år som går lär jag mig lite mer om mig själv. Blir lite klokare och rätar ut fler frågetecken.
I veckan fick jag ett sms med frågan om vi ville hänga med och cykla på Omberg. Fredrik har skadat nån muskel i armen så han kunde inte cykla men han hängde på och vandrade istället. Det var Maria & Kristofer vi mötte upp på Stocklycke-parkeringen. Sist jag såg dem var jag sängliggandes och kunde knappt gå, nu skulle vi äntligen cykla ihop! Vi började med en avstickare på en stig som gick jäkligt mycket uppför (i Dessi-mått mätt) och riktigt sög i benen och jag fick upp pulsen.
Sen kom vi ut på asfaltsväg där det rullade på fint nedförs. Så småningom kom vi ner till Borghamn där vi stannade och tittade vid en hamn/badplats. Vi fortsatte på asfaltsväg ytterligare en bit och här blåste det förjävligt och lutade smått uppförs. Här kan man väl säga att jag väggade för oj vad jag fick kämpa! Vartenda tramptag blev en kamp i blåsten. Kände mig urlakad, brist på energi. Smart som jag är hade jag inte tagit med nån energi vilket var en riktig tabbe. Att kämpa upp för sista backarna när man är så körd att man till och med får mjölksyra i armarna.. Jävla skit, tänkte jag. Omberg som jag längtat så hårt efter! Och med världens bästa cykelsällskap, och så orkar jag ingenting!
Uppe vid parkeringen väntade Fredrik som hade varit på toppen och kommit ner igen. Vi slappade ett tag och tog lite medhavd fika, och vi gick även bort till vandrarhemmets café ett stenkast bort och jag beställde in en bulle och en muffins och en cola. När kroppen skriker efter energi är det bäst att fylla på! Smakade himmelskt :)
När Fredrik är bra i armen igen ska vi ner till Jönköping och besöka den nya mtb-banan där. Verkar snäll för ryggen och himla skoj!
Får hjälp med att fylla på mer luft i framdämparen. Nu återstår en kortare styrstam för att få tyngdpunkten längre bak på cykeln. Upplever att den gärna vill dyka vilket känns lite nervigt nu när jag varken vill eller får krascha..
Det är höstlikt i skogen nu. Fuktigt från nattens regn och löven har gulnat på grund av torkan som varit. Fredrik hängde med ut i skogen och tog lite bilder efter instruktioner och önskemål :) Det är bra att ha en sambo som ställer upp som fotograf titt som tätt, som också Sara skriver om.
Oftast har jag lille kameran med (En Sony Cybershot RX100) som jag bär i ryggsäcken eller i sadelväska på cykeln. Idag cyklade inte Fredrik och då kunde vi ta med systemkameran. Här använde vi ett zoomobjektiv för enkelhetens skull (annars har jag mest fasta gluggar men de är aningen osmidiga vid sportfotografering).
Jag ställer in kameran med rätt ISO, bländare och slutartid. Sedan förklarar jag för Fredrik hur jag vill att bilden ska bli. Det fungerar oftast bra. Så mycket teknisk åkning blev det inte alls idag. Det var blött i skogen med hala rötter och stenar vilket ökar risken för en eventuell vurpa så jag tog enkla stigar. Det funkade bra det med.
Merida visar upp bansträckningen och ger lite tips för en bra cykelupplevelse den 16:e augusti!
Mamma fyllde år igår så jag köpte en tårta och en bukett blommor och åkte hem till henne tillsammans med Fredrik vid lunchtid och grattade. Nästa år fyller vi båda jämnt!
Kirrade en cerisefärgad tisha från Craft på Team Sportia efter det. 50% på 349 kr. Is mine! Och som Sara säger; träningskläder är guilt-free shopping.
Sen stack jag ut till skogs och försökte hålla mig ifrån mtb-banan, men lite stenar och rötter kom jag över ändå. Jag har riktig stök-abstinens just nu! Åker för det mesta på mesiga platta stigar där gubbar och tanter rastar sina hundar. Just för att jag inte ska riskera att åka omkull och trycka till ryggen igen nu när den läker. Jag hade iallafall riktig råstyrka i benen efter tre bitar tårta hos mamma.
Tog mig nästan upp för vallamassivet som är en ganska kort pulkabacke men den är brant så in i h-vete. Nästa gång tar jag den! :)
Efter kraschen var jag utan cykling i 4-5 veckor. Två av de veckorna var jag nästan helt sängliggandes. Det försämrar kondisen något, men nu känner jag att den är tillbaka. Fjällturen gjorde nog sitt till också, kanske framför allt för pannbenet för inga backar i Linköping kommer ens i närheten av de backar uppe i Härjedalen. Östergötland är platt som en pannkaka. Det går att hitta cykelrundor utan en enda backe i princip. Det gör cyklingen behaglig, men man får knappast starka cykelben av det.
Idag tog jag hojen och tänkte cykla till Fredriks syster Elisabeths sommarstuga som ligger ett par kilometer utanför Berg. Jag tog en omväg och hälsade på pappa först. Närmaste vägen är egentligen förbi IKEA och ta cykelvägen längs med bergsvägen, men den vägen är verkligen skittrist så jag cyklade ut till Malmslätt istället och vek av vid samma ställe som vi cyklade till Svartåfors igår. Tog i princip samma väg men svängde vänster på ett ställe så jag slapp bergsvägen helt.
Väl framme grillade vi (Fredriks tre syskon + hans brors två barn) hamburgare och Elisabeth bjöd på smulpaj med blåbär. Vilade ryggen i gräset då ryggen inte riktigt gillar att sitta på stolar eller bänkar utan ryggstöd. Jag passade på att byta slang på bakhjulet också då luften var helt ur däcket när jag vaknade imorse. Pumpade i luft som inte verkade gå ur särkilt snabbt och kunde cykla de 24 kilometerna som det var till sommarstugan. Men sen ville jag inte chansa mer så jag tog upp den nya slangen jag hade i ryggan och ungarna hjälptes åt att pumpa i luft :)
Efter några timmar skulle jag cykla hem igen, men när jag var vid Maxi och tog upp mobilen såg jag att Fredrik hade försökt få tag i mig. Tydligen kunde inte han ta sig hem med bilen för han kom på att han hade druckit två öl. Då var jag alltså ca 10-11 km därifrån. Så jag vände, och körde tillbaka och fick en mil extra på min runda. Det blev distansrekord på MTB. Det kan behövas inför CykelVasan om tre veckor.
