Vretabiken gick idag och jag var inställd på att köra fram tills igår. Dels har inte styret känts hundra och så har jag verkligen behövt en sovmorgon. Jag var inte heller särskilt sugen på att köra 27 km i Olstorp så jag sket i det och vi båda sov till 12 istället. Men helt cykellösa blev vi inte för det!
Vi mötte upp Tina och Erik för att köra på Vallabanan. Roligt att få visa Vallabanan, som är en väldigt omtyckt bana bland cyklister, för novisar. Banan är uppmärkt med röda markeringar på träd och kan vara lätt att missa om man inte är uppmärksam eller vet vart man ska starta. Det kändes som att de fick en häng på hur banan gick nu iallafall. När vi kört ett varv stannade vi till på Ragnar Dahlbergs café för lite fika. Sammantaget var vi ute i över tre timmar med en rulltid på kanske hälften.
Oh oh! Just det, klarade första hällen uppför ”peaken” på första försöket med nya hojen. Nu är det bara att fortsätta trampa och komma upp för resten.
Älskar Tinas old-school tatueringar!
Angående styret och det så har jag testat att skjuta fram sadeln ett par centimeter och det verkar ha hjälpt mot den här känslan av att hänga på styret. Nu känns allt nästan perfekt, förutom att jag tycker att styret är lite för långt. Det är 71 cm mot 64 på min gamla. Så kort vill jag nog inte ha det, men iallafall kapa ett par centimeter.
