Det här är värt att fira! Jag sprang 30 min på G-trainern idag efter jobbet och hur jag än klämmer och trycker på benhinnorna så gör det inte ont! Fantabulous! :-D
Varför är jag så glad över det? Jo för att jag aldrig har kunnat springa två gånger i veckan utan att få ont. Jag har knappt ens kunnat springa en gång med flera veckors mellanrum. Det har alltid smärtat efter så lite som 5 min löpning. I måndags sprang jag 45 min och idag 30 min utan att jag kände någonting.
Jag fick rådet att besöka en sjukgymnast av Stenove sist. Idag var jag på ett besök och sjukgymnasten ställde många frågor. När jag får ont, vart och hur det känns. Sedan böjde och tänjde han på mina ben och fötter för att se om jag har någon obalans som kan ha bidragit till inflammationen. Det hade jag inte. Laserbehandling kom på tal men för mig är det inte aktuellt. Den behandlingen gör man för att lugna ner en akutsmärta. I nuläget får man klämma och trycka hårt för att det ens ska kännas något.
Vår plan är att fortsätta springa på antigravitationslöpbandet, eller ”G-trainern” som de mer erfarna verkar kalla den. Vi har nu bokat in tre tillfällen som ingår i min rehabilitering. Tanken är att jag ska öka belastningen lite lite i taget för att vänja kroppen vid belastningen. Det här blir ett spännande experiment!
Jag är glad för att han verkade lyssna på vad jag ville och vad jag hade för erfarenheter. Det var inte det här gamla ”skaffa ilägg och springa på hälen” som liksom är waaaay out of my league :-)
Det är sådär. Vi fick inte radhuset. Det sprang iväg helt galet i pris. Till och med mäklaren är förvånad. Har svårt att släppa det. Mitt hjärta hade redan flyttat in. Vi sträckte oss så högt vi kunde för att få det och Fredrik var också besviken och ledsen för att han visste hur gärna jag ville bo där. Klart det fanns vissa nackdelar med radhuset, som att det till exempel inte fanns någon trädgård (bara en liten uteplats/altan) och jag hoppas vi en dag hittar vårt drömboende med en trädgård.
Har en lustig känsla bak i vaderna som känns både som träningsvärk och benhinnebesvär. Det ömmar när jag går och ilar när jag trycker. Aldrig upplevt något liknande. Får jag ont i benhinnorna gör det ont rakt på smalbenet, på själva skelettet, aldrig på baksidan. Jag ska till en sjukgymnast på Linköping health care imorgon innan lunch. Vi får se vad han hittar på! Jag har också bokat en ny tid på den här underbara maskinen. Hoppas ömheten jag upplever då är borta annars kanske jag får ta det en annan dag.
Dietandet håller i sig trots en del motgångar men jag vet inte alls hur det kommer gå på vägningen imorrn. Vätskan jag lade på mig från löpningen i måndags har inte försvunnit. Det händer ingenting. Jag begriper det inte, för såhär strikt har jag inte varit med kosten på länge. Jag äter till och med mindre än vad jag gjorde under min förra viktminskningsperiod då jag gick ner 6 kg på 9 veckor eller vad det var.
Vi på jobbet har iallafall beslutat att fortsätta vår viktutmaning till våren. Det känns bra!
Igår var jag på min sista massage hos Mikael på Kiropraktorhuset. Vi har hållt på i flera månader utan resultat. Så vi kom båda fram till att det inte känns lönt. Jag tycker dock att det är ett skönt avbrott i vardagen att komma dit och få massage och prata lite så jag kanske går dit någon gång ibland ändå för att massera till exempel axlarna.
När massagen var slut pratade vi med hans kollega som tydligen har en dotter som har haft benhinnebesvär i 2 år ungefär. Hon hade testat det mesta och som jag uppfattad det är det egentligen att vänta ut inflammationen som gäller. Det kan ta väldigt lång tid.
Vad gäller mina egna besvär tror jag helt klart att de är kroniska, det vill säga att jag har en kronisk benhinneinflammation. I vår är det 3 år sedan jag fick besvären och det har inte gått över än. Kuren av Voltaren jag körde i en vecka nyligen gav ingen verkan.
En sak man dock kan göra och som är värt att testa är stötvågsbehandling. Det gör att inflammationen blossar upp igen och kroppen gör en kraftansträngning för att läka den. Precis som om inflammationen vore ny.
Jag ska till Linköping Health Care på måndag och springa på deras antigravitationslöpband för att få springa utan belastning. Jag saknar ju löpningen! Jag tror även att de kan hjälpa mig med mina besvär också. De verkar kunna det här med idrottsskador.
I senaste Runner’s world fanns en artikel om Linköping Health Care och deras antigravitationslöpband. Vad är det för något? Hur funkar det? Vem kan använda det? Varför ska man använda det? På RW’s hemsida finns ett klipp ni kan kika på som besvarar de frågorna.
Jag sprang ju en sväng igår, en intensiv fem minutare. Det tyckte min massör Mikael bara var bra. Att testspringa kortare svängar då och då. Men jag måste bli bättre på att massera hemma. Jag har fått strikta direktiv från honom nu att gå på och massera 5 min varje dag varav två dagar i veckan lite hårdare. Jag fattar inte att det ska vara så svårt! Vad är 5 min om dagen av mitt liv?
Själva massagen gjorde svinont som vanligt. Speciellt vid benhinnefästena som sitter ungefär på insidan av knäskålen. Det är en blixtrande smärta som uppstår när han trycker eller gnuggar där. Mikael säger att det sitter som små knölar eller knottror där. Men han tyckte ändå att han kände en liten skillnad till det bättre från förra gången, vilket är positivt.
Tänk.. att en veckas aerobics på F&S kunde utlösa ett sådant besvärligt och svårbotat problem. Vi hade ju som mål att jag skulle bli kvitt problemen på två månader. Idag har det gått en månad sedan mitt första besök. Jag själv känner ingen skillnad, men så är det ett problem som är svårt att märka om det läker.. Det är en seg inflammation som inte ger sig i första taget. Just nu känns det som att det kommer ta ett år för det att läka.
Om två veckor ska jag tillbaka igen och då tänker jag ha masserat där smärtan sitter fem minuter varje kväll, gjort 20 st tåhävningar, stretchat framsida smalben och knaprat antiinflammatoriska tabletter. Jag gillar INTE att knapra tabletter. Jag tar inte ens allergitabletter när pollensäsongen kommer om somrarna, om det inte kliar vidrigt i ögonen eller halsen. När jag har lingonveckan tar jag två värktabletter första dagen då smärtan är riktigt vidrig. Annars undviker jag att äta tabletter, men jag är beredd att göra lite mer nu för att det här ska bli bra.
Kiropraktorhuset, Snickaregatan 34 B, Linköping
Nästan två veckor har gått sedan jag var hos Kirporaktorhuset och fick mina underben masserade av Mikael. De var ömma i några dagar efteråt.
Massagen idag gjorde inte riktigt lika ont som sist, jag kände en ganska markant skillnad på högerbenet men vänsterbenet var nog lika illa som förut. Främst är det på insidan av smalbenen jag är öm och speciellt uppe vid sidan av knät där hinnan fäster. Det gör sjukt ont när han trycker där!
45 min gick förbi snabbt och jag ska nu fortsätta att massera själv och smörja in med Voltaren. Jag ska tillbaka för mer massage om två veckor. Fint!