Resor

Igår var sista hela dagen i Belgrad, och vi hade två sevärdheter vi ville hinna med innan vi åkte hem; Sankt Savas tempel och spåren av NATO’s flygobombningar över staden i slutet av 1990-talet.

Från hotellet var det ca 2,5 km till Sankt Savas tempel. Det låter inte långt, men lägg på mycket folk, trafik och andra saker man vill se längs vägen så kan det lätt ta en timme eller två att gå den biten.

Sankt Savas tempel (Sveti Sava) är världens största ortodoxa kyrka och var en mäktig syn! Ännu vackrare är kyrkan på kvällen då den och parken är upplyst. Just nu pågick en renovering av kyrkan på både ut- och insidan vilket gjorde att den inte riktigt stod i sin fulla prakt.

Det är gratis att gå in i kyrkan. Oklart om det var fotoförbud då jag sett skyltar ang detta i andra kyrkor men inte här.

Nånstans på vägen råkade vi gå förbi Belgrads äldsta bageri. Ett litet ställe som verkade vara väldigt populärt! Här köpte jag med mig ett bakverk jag inte vet namnet på, som var fylld med typ hallonsylt och vaniljkräm.

Det går knappt att besöka Belgrad utan att tänka på det hemska inbördeskrig som pågick mellan 1991 och 1995 och de väpnade konflikterna i Kosovo och södra Serbien som pågick fram till 2001. 

Vi tog en välbehövlig paus och lunch på det vegetariska lilla stället Yazzayoga. Det ser inte så värst aptitligt ut men det var mycket gott!

Sedan gick vi vidare till Fab living by Una som är en stor concept store inhyst i ett bostadshus. Flera rum som är inredda med noga utvalda designföremål, smycken och kläder. Älskade den här butiken! Men priserna var lite dyrare, ungefär som hemma. Jag köpte ett par ljusblå solglasögon.

Ivana letade efter en frisersalong på tillbakavägen till hotellet, och vi kom slumpmässigt in i en gränd med små nischade butiker. Inga skyltar från gatan, skumt! Men jag älskar att hitta såna här undangömda små pärlor, det är som att gå på upptäcksfärd.

Flyget imorse gick kl 06:10 och jag sov ett par timmar när jag kom hem. Nu väntar två dagar med jobb och sen åker Fredrik och jag till Tivedens nationalpark över helgen! :)

Samma dag som John Prine-konserten var besökte vi Graffiti Alley och Kensington Market som är ett lite ruffigt och hippt område i Downtown Toronto. Här finns massor konstiga och halvmysko butiker och matställen.

Vi tog spårvagnen hit och gick runt på gatorna och funderade först över hur mycket mer liv och rörelse det måste vara här på sommaren. För såhär på vintern var det ganska sömnig stämning.

Vi uppehöll oss inte här så värst länge, men kollade ändå på den street art som fanns och besökte två butiker som jag tittat ut innan; Blue Banana Market och vintagebutiker Courage My Love.

Blue Banana Market var en fullträff! Här fanns för bövelen allt! Hyllvis med starka såser, leksaker, smycken, julkort, gosedjur, strumpor, doftljus.

Kom därifrån med två par strumpor med bananer och mopsar på. Och en skylt med en enhörning på till Elin.

Courage My Love kändes mer som en upplevelse (museum?) än en butik. Den var inte så stor men här fanns en massa vintage-kläder, knappar och pynt.

I närheten låg Graffiti Alley som också var en grej vi ville spana in på resan. Det är en av de bästa ställena om man vill uppleva graffiti i Toronto och graffiti-väggarna sträcker sig ungefär 1 km.

Just den här dagen var det verkligen svinkallt så vi blev inte alltför långvariga men upplevde att vi fick se de coolaste väggmålningarna iallafall. Häftigast var nog fiskväggen fyllt med färg och en hammarhaj (ett av mina favoritdjur!).

Jag har precis kommit hem från en resa till Toronto med Fredrik. Vi bokade den här resan spontant i och med att jag såg att John Prine skulle spela här i och med sin nya skiva. Han turnerar i USA och gör typ två stopp i Kanada, och då allt var slutsålt i USA valde vi Kanada. Att han nyss announcat att han förlänger turnén med en världsturné och kommer till Sverige i sommar låtsas vi inte om ;)

Här nedan kommer lite bilder från dag 2 i Toronto. Dag 1 flög vi mest och kom till hotellet sent på kvällen. Så dag 2 är typ dag 1.

Toronto dag 1 – Queen West

När vi slog upp våra ögon svintidigt i torsdags gick vi till ett café och åt frukost. Sen tog vi tunnelbana och spårvagn till Queen West som är ett hippt område med massor av indepedent-butiker, street-art, ateljéer, caféer mm. Höghusen håller sig borta och istället är huvudgatan fylld med äldre lägre hus där alla konkurrerar om konsumenterna med utsmyckningar osv.

Själva gatan är svinmegalång (säkert en mil) och vill man inte gå mellan butikerna kan man ta spårvagnen ett par hållplatser. Vi köpte dagspass nästan alla dagar vi var där och det kostade runt 200 spänn för oss båda och då får man åka hur mycket tunnelbana, spårvagn och buss man vill under en dag.

Vi hoppade bland annat in på ett café som heter Gloryhole Doughnuts. Jag hade faktiskt kollat upp det här stället innan och bara namnet gör ju att man vill dit. Vi beställde fyra munkar som vi delade på. Sjukt gott!

Gooderham building, som är en historisk kontorsbyggnad från 1882 och är ett tidigt exemplar av en sk ”flatiron”-byggnad efter sitt utseende av ett strykjärn uppifrån, tog vi oss en kik på och besökte även St Lawrence Market som är en stor saluhall kan man säga. Blev inte impad så därifrån drog vi rätt snabbt till julmarknaden i det gamla destilleri-distriktet, men det kommer i ett separat inlägg :)

Jag visste ju hur vackert Wales var innan jag åkte dit pga en del bildgoogling om man säger så, men att det också fanns en del knasigheter hade jag ingen aning om! Här kommer en lista av sånt jag inte visste (utan inbördes ordning).

Sophantering

Av någon anledning har man inte sopkärl eller återvinningsstationer i Wales. Man ställer helt sonika ut sina sopor utanför huset, på gatan. Och så kommer det en sopbil och hämtar skräpet nån gång i veckan. Vi såg berg av sopor utanför folks hus och det hade jag inte väntat mig.

Jag glömde bort att fota hur det kunde se ut på gatorna, utan fotade givetvis bara när det var rent och bortplockat. Oh well, ni får helt enkelt ta mig på orden :)

Smala vägar

Landsvägarna är fantastiskt smala! De är liksom gjorda för häst och vagn förr i tiden. På vägar som är lika smala som enfiliga vägar ska bilar mötas. Och det finns ingen vägren, för längs alla vägar går det murar som oftast är beklädda med växtlighet.

Parkering längs gatorna

I Sverige parkerar vi på gatorna längs färdriktningen, men här står bilarna vänt lite hur som helst. Olika vägmarkeringar visar om det är parkering endast för boende eller inte.

Tvåspråkiga skyltar

Kul och charmigt att alla väg- och informationsskyltar är tvåspråkiga, dvs på engelska och walesiska.

Såhär såg radhuset ut som vi hyrde via Air B n B tillsammans med Elin, Jerre o deras barn.
Det var litet med smala korridorer, små rum men helt funktionsdugligt och totalt charmigt och väldigt billigt! :)