Browsing Category

Tankar

Livet, Tankar

Att vara nyfiken i en strut

”Utan nyfikenhet dör man och utan mod lever man inte” skrev Hugo Pratt.

Jag är av naturen nyfiken. Jag är över lag intresserad av den jag möter, vill upptäcka, uppleva och testa nya saker. Det är nog en av mina bästa egenskaper. För är man nyfiken och vågar testa kan man lära sig ofanligt mycket saker. Tänk bara hur mycket ett barn lär sig genom att vara nyfiken.

nyfiken3

Det finns ingen mening med att vara principfast och att göra någonting för ”att man alltid har gjort det”. Många är till exempel motståndare av LCHF utan att ha testat det. En del hajar inte grejen med barfotaskor, för att de aldrig har testat. Somliga tycker att man är helt från vettet för att jag ibland fastar i 24 h och hävdar att de aaaaaldrig skulle klara av det.

Att vara nyfiken handlar inte bara om experimentslusta, det handlar också om t ex bemötande av andra människor. Att fråga och vara nyfiken och intresserad av den andres upplevelser och tankar. För utan nyfikenhet tror jag inte man kan komma en person riktigt nära.

Men det här gör att jag ibland blir ledsen. När den här nyfikenheten inte besvaras. Det går ju inte att förvänta sig att alla andra ska vara precis som en själv. Det glömmer jag hela tiden bort. Eller när någon försöker kväva min nyfikenhet eftersom personen fått allt om bakfoten och tror att nyfikenhet och den glädje jag upplever inför något nytt är synonymt med barnslighet. Fast förresten, vad är det för fel på att vara barnslig? Jag kan samtidigt bli helt kär i en person som är lika barnsligt nyfiken som jag.

Jag läste en artikel med en intervju med David Clinton som är psykoanalytiker, psykoterapeut och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Hjärnan mår bra av nyfikenhet eftersom de neurologiska kontakterna ökar när tankar och energi fokuserar på något nytt som intresserat. Nya kopplingar i hjärnan mellan förkunskap och ny kunskap leder till högre intelligens, större effektivitet och mer kreativitet. Man kan rent av säga att nyfikenhet den neurologiska motsvarigheten till den muskulära utveckling som sker för den som tränar på gym.

– Nyfikenhet kan förhindra demens. Om man har intresse även för annat än det gamla vanliga håller man i gång hjärnan bättre. Det är alltid bra att vilja och våga hitta andra vägar i hjärnan så att den inte stelnar till, säger David Clinton.

– Hos den som slutar att vara nyfiken stannar ganska mycket av livet. Om man alltid antar att man har svaret på något krymper man både sig själv och möjligheterna till nya upplevelser. Den som är nyfikenhet kollar i stället efter och upptäcker kanske att något inte var så farligt eller dumt som han eller hon trodde.

Läs hela artikeln: Nyfikenhet ger dig rikedomar: Var upptäckarglad och få ett längre liv!

Tankar

Gull på er!

Gull på er som läst och delat med er av era tankar!

Det går lite upp och ner. Vissa dagar känns lättare, medan jag bara vill ligga i sängen och sova andra dagar. Det hjälper att göra sådant jag tycker är kul, att träffa mina vänner som ger mig energi. Men det är så lätt att börja isolera sig när man mår dåligt, att inte orka träffa någon eller göra något.

När jag är ute på jobb så släpper de deppiga tankarna, för då är jag i nuet. Jag träffar oftast väldigt trevliga människor som jag blir glad av. Det ger mig en skjuts framåt.

Men mycket saker känns så oerhört betungande innan jag gör dem. Jag har enorm ångest inför saker och ting. Och jag skjuter upp saker, och då blir ångesten värre.

Anyhow.. Idag har jag haft en rejäl sovmorgon och jag kom nyss hem från en fin cykeltur. Det gjorde mig lite gladare :)

IMG_0081

Tankar

När man inte mår bra

Ibland blir jag så ledsen över hur jag behandlar mig själv. Jag låter allt och alla köra över mig, jag säger aldrig ifrån eller sätter ner foten när något inte känns OK. Och det tar sån energi ska ni veta.

För det första så tror jag att ”alla andra” (okända människor jag möter) vet bättre än mig, och då lyssnar jag hellre på dem hur man ska göra en viss grej vilket jag alltid ångrar efteråt.

För det andra hoppar jag in alla projekt som kommer min väg, vilket i och för sig ger mig mycket glädje och variation, men jag blir också väldigt trött.

För det tredje så grubblar jag enormt mycket på relationerna jag har med andra människor. Kanske just för att jag är så kass på att säga ifrån att jag måste tänka på varje tänkbar situation så jag kan värja mig ifrån den.

Andra tankar jag har är ”Varför gör den här personen så?”. Jag tänker på det HELA tiden. Orka.

Andras känslor absorberar jag som en svamp. Om någon är negativ är det som att den personen tar en liten sipp från min energibägare. Det här känns omöjligt för mig att hantera. Ska jag ta upp neggandet för den här personen eller är det upp till mig att inte bli berörd? Det värsta är när den jag umgås med bara pratar om sig själv. Jag märker det inte då, men efteråt blir jag så jävla arg.

Jag låter alltså folk ta min energi, en energi som kan ta tid att jobba tillbaka igen. Lägg på en dålig nattssömn på det och vi har garanterat en kväll fylld med känsloätande.

Det här har gjort att jag undviker människor som inte nödvändigtvis tar energi, men som inte ger mig någon. Jag går runt med generellt låga energinivåer och jag har inte orken att umgås med dem som varken ger eller tar.

Sedan i februari har jag också mått dåligt över lag. Det är svårare för mig att se mening i tillvaron och jag känner mig dämpad på ett sätt som inte är vanligt för mig. Jag har dock inga problem med vardagen på det sättet, men det vore skönt om det vände snart.

Kuk.