Tankar

Så många steg fick jag ihop totalt idag. Av dem är 17 387 av enbart promenader.

7 500 steg kommer från 50 min styrketräning på lunchen.

Det kan jämföras med 50 min lätt löpning som ger samma antal steg (man kan välja mellan lätt, måttlig och intensiv och antal steg per minut ökar beroende på vad du väljer här). Jag brukar regga min styrketräning som intensiv eftersom jag tar i som fan.

Ibland kan jag tycka att omvandlingsberäkningarna på tappa.se är lite skeva. Styrketräning är någonting jag prioriterar just nu för att jag vill få en bättre hållning och en snyggare och starkare kropp. Att just den typen av träning anses vara ”sämre” (eller lika bra om du springer utan ansträngning typ) än löpning enligt tappa.se begriper jag inte. Det är ju jätteviktigt med en stark kropp!

Snällfällan skriven av Lisbeth Stahre och Veronika Ryd.
Utgiven september 2012

”Är du en av alla kvinnor som har lätt att stoppa något i munnen när du känner dig stressad, missnöjd, besviken eller irriterad? Då är du i gott sällskap. Det trista är att gör du det för ofta kan det resultera i en övervikt, eller början till en sådan.

Är du också en av alla kvinnor som är så lyhörd för andras behov att du alltför ofta åsidosätter dina egna? Så ofta att du kanske inte ens är medveten om dina behov och vad du vill i livet? Då har din snällhet blivit en fälla för dig. Ta dig ur den!

Hur – det handlar den här boken om. Den visar dig hur stress, för stora egenkrav och självkritik bidrar till känslor som dövas med något gott att stoppa i munnen. Den gör dig också medveten om hur självkänsla, självmedkänsla och självstolthet kan hjälpa dig att bryta dina matvanor och få dig mer nöjd i dina roller som kvinna. Boken pekar också på samhällets och arbetslivets osynliggörande av kvinnor och ger verktyg som hjälper kvinnor att inte acceptera en syn på kroppen som bidrar till dålig självkänsla.

Bokens innehåll har i vetenskapliga studier visat sig leda till minskat känslomässigt ätande, stress och bestående viktminskning. Bra för dig att veta som inte bara vill komma tillrätta med ditt känsloätande utan också gå ner i vikt!

Boken är skriven av Lisbeth Stahre med Veronika Ryd, KBT-terapeut och behandlingsansvarig på KBT-center Lisbeth Stahre, som medförfattare.

Lisbeth Stahre har tidigare gett ut böckerna ’Gå ner i vikt med KBT’, ’Övervikt handlar om känslor’ och ’Kognitiv behandling vid övervikt och fetma’.”

/ lisbethstahre.com

Snällfällan är en bok jag fastnade för direkt när jag läste om den i en tidning nyligen. Jag känner så väl igen mig i det här. För jag äter socker när jag känner mig utmattad, ledsen och besviken på grund av energitjuvar och min oförmåga att säga ifrån och sätta gränser.

Fick en kommentar från ”Lina”:

Jag har följt din blogg i mååånga herrans år nu och har alltid gillat den och dig (gör fortfarande!). Men jag måste få ställa en fråga, mår du bra och lever du som du vill? Det känns som att ditt liv kretsar kring mat, korta svackor och korta toppar. Lchf – lite kolhydrater – tappa kontrollen – och så om igen och igen och igen. Jag åt själv lchf i många år och jag känner igen mig i ditt sätt att tänka, planera, hoppas, sätta upp mål och oftast misslyckas.. Sedan 1.5 år tillbaka skrotade jag allt vad dieter heter och började att äta allt i lagom mängd. Inga förbud, slippa planera, leva normalt! Och vips så har hullet försvunnit av sig självt och jag lever n o r m a l t för första gången på så länge jag kan minnas. Och jag har verkligen förespråkat lchf tidigare. Det jag vill säga är bara att jag får en dålig känsla när jag läser din blogg nuförtiden. Hur länge vill man leva sitt liv såhär? I jakten på ”lagom mycket kolhydrater jada jada”? Jag tror att du skulle må bättre av att tänka om – att sluta tänka alls! Man lever ett liv, mat är livet och kolhydrater är gott! Jag trodde inte att man kunde äta som jag gör idag och ändå vara smalare än någonsin.. Kramar Lina

Mitt svar:

Konstigt att du gillar min blogg och har läst den så länge för jag har aldrig sett en enda kommentar från dig. Förrän nu.

Att ha ett problematiskt förhållande till mat är ingenting ovanligt och jag har många gånger erkänt att det är svårt för mig att veta vad jag ska äta. Viss kost presterar jag bäst på och en annan kost mår jag bäst av i allmänhet men får svimningskänslor av vid träning. Hur ska man välja där?

Det finns säkert många människor som har ett lika komplicerat förhållande till mat som jag men som håller det för sig själva. Jag har valt att inte göra det eftersom jag är en person som har behov av att ventilera mig på ett forum där det är frivilligt att lyssna.

Jag är en människa, ingen maskin. Jag är inkonsekvent och gör saker som verkar obegripligt för andra. Jag är impulsiv och ändrar mig hela tiden. Jag skulle kunna skriva och förklara mig inför varenda val jag gör och för varje gång jag ändrar mig, men då skulle bloggen bara vara fylld med ursäkter och förklaringar. Ni får helt enkelt läsa mellan raderna ibland och förstå att det alltid finns anledningar till hur folk beter sig. Jag är inte perfekt men jag är en god lyssnare och folk verkar tycka att det är roligt att berätta saker för mig. Där har ni nånting som ni kanske inte visste. Jag har många fina sidor som inte kommer fram här på bloggen eftersom det här bara är utvalda delar av mitt liv.

Här finns ingen information om min relation till Fredrik, min relation till mina föräldrar eller vänner eller hur jag är som medmänniska. Det finns heller ingen information om min politiska läggning eller hur man alltid ser på mig vad jag är på för humör eller att jag har sjukt barnslig humor och att jag fortfarande använder ord som ”typ” och ”ba”. Det enda ni egentligen ”vet” är hur jag äter och hur jag tränar. En jävligt liten del av mig.