Läser inne hos Lofsan om ångest när vältränade bloggare lägger ut bilder på sina kroppar. Enligt en (något schizofren) kommentar från en bloggläsare kan det leda till negativa konsekvenser hos läsare när de ser en välsvarvad mage gång på gång. Jag förstår att man kan få ångest av sådana saker, men samtidigt blir jag sur och lite irriterad på den ångesten. För blir man olycklig av att någon annan har en snyggare kropp än vad man själv har ser man sig själv som ett offer. Precis som det är omöjligt att få en själv.
Kanske tycker jag såhär för att jag själv aldrig riktigt upplevt att jag varit sådär avundssjuk på någons yttre så att jag mår dåligt. Vad gäller en muskulös kropp vet jag att jag själv har makten att göra de förändringar som krävs för att få en. Det krävs hårt jobb och disciplin att få en kropp som Lofsans. Många är vi som lägger av när motivationen tryter och då är det svårt att få några resultat. Skillnaden mellan att lyckas och inte lyckas ligger i att fortsätta även om du verkligen inte alls har lust. Det är det som kallas disciplin.
Min disciplin suger. Så jag kan antingen göra de förändringar som krävs för att få bättre disciplin eller välja inte ändra på mig men då kan jag inte heller förvänta mig några resultat. Det är inte orättvist att Lofsan har en skitsnygg kropp om jag inte gör någonting för att få en själv. (Och en snygg kropp är inte allt).
