Tankar

Nu kanske jag får lite skit för det här inlägget, men jag har åsikter och är inte rädd för att yttra dem. Powerwalks tjejer, what’s up med det egentligen? Jag har verkligen inte fattat.

Jag slogs häromdagen av tanken att jag faktiskt aldrig sett en man powerwalk:a. Det måste finnas en anledning till det känner jag. Ibland känns det som att vi tjejer är så lättpåverkade. Vi sväljer allt vad tidningarna säger. Är det bra med en powerwalk en timme innan frukost för att tidningen ToppHälsa säger det så gör vi det. Är det bra med en veckas detox där vi bara dricker olika juicer så gör vi det. Vi ställer oss sällan frågan varför eller om det verkar vettigt eller logiskt.

Om det är fett vi vill förbränna, varför inte springa? Eller styrketräna? I min värld går man, eller så springer man. Powerwalk, nejje!

Att säga att någon är duktig är säkert väl menat i de flesta fall, men för mig klingar det lite illa. Eller att säga att man själv är duktig *ryser*. Duktig är ett uttryck som jag kopplar ihop med barn. Lille Per är duktig för att han hjälpte till med att plocka bort disken från bordet efter middagen. Eller att Lisa har städat sitt rum när pappa sade åt henne att göra det.

Eller så är det bara jag som tänker såhär, jag tycker det är skitkonstigt när någon kallar mig duktig för att jag avstår från bullfatet. Jag känner mig obekväm. Jag gör det inte för att vara duktig liksom..

Vi alla har olika tolkningar av olika ord och uttryck. Har du något ord som alla använder som du tycker är knasigt/fel eller kanske tvärtom? Någonting som borde sägas oftare eller borde byta innebörd?

Jag har pratat med ganska många experter inom idrott, löpning, fötter och allt vad det är.

Vissa hävdar att jag bestämt ska skrota mina FiveFingers för att bli kvitt besvären med benhinnorna medan andra tycker att det är helt rätt väg att gå. Min egen upplevelse är att kroppen mår bättre av att springa i skor utan dämpning. Jag hade tidigare problem med smärta i höfter och ländrygg när jag sprang långt (alltså pass över 1,5 timme). Det försvann helt när jag bytte skodon. Tyvärr försvann ju inte benhinneinflammationen vilket fortfarande grämer mig.

Sedan jag bytte till FiveFingers och vardagsskor till mer platta och tunna sådana har mitt steg förändrats. Jag har väldigt låga fotvalv och föll tidigare inåt med fötterna när jag gick. Det gör jag inte längre. Jag rullar numera på utsidan av foten och skjuter ifrån med stortån. Precis som man ska. Jag gjorde en löpanalys på Löplabbet för en tid sedan för skojs skull. Jag har gått från pronation till ett helt rakt steg som inte behöver korrigeras med pronationsstöd. Trots att jag nästan är plattfot.

Därför blir jag väldigt skeptisk när experter råder mig att skaffa dyra ortopediska inlägg som ska korrigera pronation bara för att de ser att jag har låga fotvalv utan att ha sett mitt löpsteg.

Fredriks och mina fötter efter barfotalöpning i fjol.

Kul att så många skrev och tyckte till om det här inlägget. Jag vill fortsätta att tacka nej (vänligt men bestämt) till fikabröd och tack vare era kommentarer känner jag mig mer trygg i det beslutet. Tack! :-)