Nuvarande vikt: 68,3
Startvikt: 66,8 kg
Totalt: +1,5 kg
Jag har ätit mycket kolhydrater de senaste två veckorna och fallit tillbaka i gamla vanor. Har känt mig stressad och trött. All viljestyrka har gått åt till annat om dagarna och det har varit svårt att göra bra val. Vidare ”kräver” min träning att jag äter kolhydrater (upp till 100g/dag) och det bildar en negativ spiral. Jag blir plufsig av att äta kolhydrater, jag känner mig tjock och tycker det är jobbigt att ens behöva äta det som jag egentligen inte mår bra av eller inte tycker är gott (quinoa, frukt etc.). Det leder till minskad träning när jag egentligen borde öka träningsmängden för att göra mig av med den energin. Frustrerande! Hur tusan ska jag lösa detta?
Jag har försökt att äta kolhydrater precis innan jag tränar, men då mina depåer är tomma så räcker det inte med den mängd jag får i mig precis innan. Det gör ingen skillnad. Jag måste börja fylla på redan dagen innan. Och då måste jag äta kolhydrater oftare än jag inte gör det, och så börjar den här negativa spiralen med plufsighet, minskad motivation och frustration.
När jag inte äter kolhydrater minskar min ork radikalt. Jag orkar inte springa i backar eller åka långt på inlines. Benen tar stopp och min Central Governor gör precis allt för att jag ska stanna. Intervaller har därför fungerat bra för mig, men att springa sammanhängande är nästan omöjligt.
Det har hänt att jag kunnat pressa mig utan kolhydrater under enstaka springpass, men det tillhör inte vanligheterna tyvärr. För en tid sedan gjorde jag en satsning på att försöka bli fettdriven och jag tränade utan kolhydrater i en månad. Sedan gav jag upp. Det kändes hopplöst och träningen kändes inte rolig längre. Det är inte kul när man inte orkar och när benen skakar.
Är det någon mer som har det här problemet eller kanske ställt om sig till fettdrift och kan berätta mer?