Livet

Embrace your body..

.. and embrace life.

När jag ställs inför val, mål och önskningar brukar jag fråga mig själv:

Blir jag lyckligare då?

Jag ställdes inför ett sådant val när jag blev uppsagd från mitt förra jobb. Ska jag satsa på eget? Bli egen och bestämma över min egen tid (när jag vill jobba och hur jag vill jobba). Blir jag lyckligare då? Förmodligen, tänkte jag. JA! Skulle jag säga idag. Jag är lyckligare idag än för 1,5 år sedan när jag hade ett vanligt 8-17 jobb och väldigt lite inflytande över min arbetssituation.

Om jag går ner i vikt? Skulle jag bli lyckligare då? Förmodligen inte. Ett tag trodde jag det. Att vara smal och perfekt och ta de där perfekta träningsoutfits-bilderna skulle göra mig till en lyckligare människa. Utåt kanske det skulle ge sken åt att jag var lyckligare, eller anses vara en mer lyckad person, men vad fan spelar det för roll?

Om jag eller du blir lycklig av att gå ner i vikt beror på om vi idag är hindrade på något sätt att göra det vi vill på grund av (över)vikten. Då menar jag alltså riktiga problem, t ex att vara för stor för att åka karusell och det du älskar mest i livet är att åka just karusell. Viktnedgång kan så klart bidra till bättre självförtroende att våga göra det där du så gärna vill, men varför vänta?

Eller, behöver du verkligen gå ner de där 10 kilona som du mår så dåligt över? Varför inte satsa på livet här och nu och omfamna din kropp? Låt inte viktnedgången vara en förutsättning utan kanske snarare en bonus.

Jag är större än vad jag någonsin varit i mitt liv. Men jag är samtidigt mer bekväm i min kropp och med vem jag är än någonsin tidigare. Gamla Dessi skulle tvekat mer än en gång att ge sig på Fjällturen, att cykla med flera hundra andra som är så mycket spinkigare och mer vältränad än jag? Med risk för att hamna botten 10%.. Fy. Men.. Blir min upplevelse sämre för att jag väger lite mer än alla andra? För att jag är långsammare än många? Såklart inte!

Vänta inte på att livet ska börja sen när du gått ner de där kilona eller dyka upp på de där löparträningarna för att du kanske är långsam. Vänta inte med att börja träna för att du tycker att du är för tjock för att gå på gym. Det låter ju så dumt! Eller hur? Det är ju bara du som förlorar på det.

Livet bryr sig inte om hur du ser ut. Omfamna din kropp, och omfamna livet. Man missar ju så mycket bra annars :)

Previous Post Next Post

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Ingrid 5 augusti, 2014 at 07:42

    Så himla bra skrivet!

    Vi ska leva här och nu, inte om -10 kilo eller så.
    Let’s go!

    • Reply dessi 7 augusti, 2014 at 22:19

      Ja! Och om man lever livet och njuter av det så kommer de där kilona inte spela någon roll :)

  • Reply Anna (Peace, Love, and Running) 5 augusti, 2014 at 11:05

    Ja – så klokt skrivet! Vilken bra fråga att använda sig av när en behöver ha lite klarhet i vad som *egentligen* är viktigt här och nu.

    • Reply dessi 7 augusti, 2014 at 22:19

      Tack! :)

  • Reply MarathonEmma 6 augusti, 2014 at 08:09

    Så jäkla bra skrivet Dessi! Go you! Go Dessi! Jag har alltid tyckt att du tänkt klokt och du har alltid inspirerat mig på ett eller annat vis. Starka vackra kvinna! :)

    • Reply dessi 7 augusti, 2014 at 22:18

      Nae men vad gulligt sagt! Tack Emma! :)

  • Reply Rund är också en form! 6 augusti, 2014 at 14:29

    BÄSTA känslan när man blir lite äldre / får bättre självkänsla och trivs med sin kropp. (Som mitt bloggnamn säger). ;-)

    Känner igen det där med att man är så fin som man är! Kloka, fina du! :-)

    Kram M

    • Reply dessi 7 augusti, 2014 at 22:18

      Growing up is da shit! :)

    Lämna ett svar till dessi Cancel Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.