Att ha en nishad blogg är enkelt, då behöver man inte fläka ut de delar av sitt liv som inte är så bra. Men regardless för hur andra gör så skulle jag iallafall vilja dela med mig av tankar om saker som pågår i mitt liv just nu. Jag tycker det är intressant att läsa bloggar som verkligen beskriver hur livet är, om motgångar och medgångar. Vill man läsa om folks perfekta liv kan man väl köpa en skönlitterär bok?
Just nu går jag igenom en stor utrensning. Jag blir så otroligt påverkad av människor runt omkring mig. Umgås jag med ödmjuka givande människor blir jag ödmjuk och givande. Umgås jag med folk som bara ser till sina egna behov så blir jag otroligt nedstämd och trött. Jag har haft fler personer som tar min energi från mig än som ger mig energi under en lång tid nu. Det har bidragit till sämre självkänsla, ständig trötthet och nedstämdhet. Jag har tagit det personligt när andra försökt trycka ner mig istället för att förstå att det är hos den andra personen som problemet ligger. Jag har haft svårt att stå upp för mig själv och säga ifrån, och jag har grubblat mycket över varför vissa behandlar mig illa när jag varit så snäll mot dem. Jag har inbillat mig att om jag är så snäll, förstående och perfekt jag bara kan vara så kommer personen jag möter bli likadan.
-Bara jag försöker lite till så kommer det ordna sig. -Det är nog mitt fel, jag kanske borde sluta prata om mig själv så att h*n inte känner att h*n måste hävda sig hela tiden?
Det senaste tankesättet har slutat med att jag helt slutat prata om mig själv eller berätta saker för att ge all plats åt den andra. Jag tänker att om jag slutar berätta saker om mig själv så kanske jag får frågor. Men det kommer inga frågor. Vi får tidigt i livets skola lära oss att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Detta kan i sig tolkas med att om man behandlar andra som man själv vill bli behandlad så blir man tillbakabehandlad på det sätt man behandlat andra på.
Det stämmer inte. Oj vad det inte stämmer! Det är en av de största lärdomar jag kommit över den senaste tiden. Det har tagit mig många år, men bättre sent än aldrig.
Den dagen jag blir mamma ska jag lära mina ungar att stå upp för sig själva och säga ifrån när någonting känns fel. Och jag ska alltid alltid alltid stå upp för dom! ♥
5 Comments
Bra skrivet! Tror det bästa jag nånsin fått höra om mina barn på såkallade föräldrasamtal i skolan var att dom var så socialt kompetenta, lyhörda och varma människor, det är viktigt för mig som mamma. Stå på dig.
Vad härligt! :)
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Att aldrig få några frågor själv om vad man haft för sig, trots att det hänt stora grejer i ens liv och den andre vet om det. Fy sjutton egentligen. Och jag bara håller klaffen och fortsätter lyssna på hennes dravvel för att jag inte orkar kämpa för att få en syl i vädret. Lika bra att vara tyst. Energitjuv…
Jobbig sits! Och energitjuvar förstår oftast inte att de tar andras energi, för personer som oss som är för snälla för att säga ifrån. Moment 22 liksom.. Suck :(
Tack för att du delar med dig. Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Man vill ju vara snäll, men det verkar som sagt i fungera i alla lägen. Bra sätt att öva konflikthantering på iaf antar jag.
Pepp på dig!