Nu var det ett tag sedan jag skrev om min träningsintolerans, och det går lite upp och ner faktiskt. Men igår var en bra dag och jag passade på att köra två cykelpass. Vaknade hyfsat tidigt och åt frukost med Fredrik på balkongen. Sen lastade jag på cykeln på bilen och körde till Norrköping. Vrinnevibanan stod på tur!
Här cyklade jag för kanske 9-10 år sist och minns hur tuff jag tyckte den var. Mycket sten, rötter och backar. Till min förvåning så hade banan slätats ut. Stenar? Vardå? Backar? Var det inte ganska flackt? Man kan ha helt olika upplevelser beroende på erfarenhet och val av cykel. Jag slipade nog min tid med en timme jämfört med sist.
På kvällen sen så var det träning med tjejgruppen i Mera Lera MTB. Vi skulle ta oss an de röda lite svårare partierna på banan i Vidingsjö här i Linköping. Vi blev en nätt men tuff liten grupp på fem pers. Katja leder tjejgruppen och vi firade nyligen hennes 50-årsdag med buller och bång med cykling i skogen och grillning.
Efter vi kört de röda partierna ville Emma köra en ny bana som heter Skyttebanan som ligger vid gamla Skyttecentrum. Jag hade bara hört talas om den tidigare, nyfiken som jag är så hängde jag såklart på! Det var lätt att hitta dit för numer finns det skyltar och markeringar i rött. Här var stigarna helt olikt vad man annars finner i den här stan. Släta singletracks, en massa upp och ner och kringelikrokigt! Det var bitvis läskigt (men roligt) och det riktigt sög till i magtrakten gång på gång.
No Comments