Ibland har man riktiga skitpass. Idag var ett sådant.
Utrustningen strulade och min motivation var körd i botten. Det enda som höll mig från att kasta mina inlines åt fanderns var det faktum att jag hade Fredrik springandes vid min sida. Det var det enda fina med dagens runda, och solnedgången förstås. Myggen och knotten hade vi kunnat klara oss utan.
Jag tog med mig lilla Lumixen som jag inte fotograferat med sedan jag skaffade systemkameran, men den tar fina bilder trots att den har ca 4 år på nacken.
1 Comment
Bra att ta sig ut trots att det kändes segt. Efter sådana pass brukar det kännas extra bra. Härlig helg ni verkar ha haft i övrigt!