Prisbelönt semla från Lasses Livs i Vidingsjö!
Fy tusan! De senaste dagarna har verkligen gått i sockrets tecken. Jag har gått totally banans och käkat allt. Sen vaknar jag dagen efter och är helt bakis. Huvudet känns tjockt och det känns som om man befinner sig i en dimma. Inte kul. Kan vara en reaktion efter fakiren då jag var så himla strikt med kosten att det slog bak ut till slut. But at least I admit it.
Socker är min bästa vän men också min värsta fiende. Socker lugnar ner, säger att allt är OK. Men sen kommer baksmällan och alla negativa effekter.
Jag vet inte vad jag vill. Jag tror inte att lyckan sitter i att vara smal. Men genom att inse det släpper jag också på tyglarna. Jag gör det OK att moffa. Eftersom vikten ändå inte spelar någon roll. Det är ju inte så att jag är tjock. Jag väger ungefär 5-8 kg (det pendlar) för mycket enligt BMI och drar storlek 38 i kläder. Jag lider inte av min vikt. Det skulle bara vara trevligt att vara smal. Det skulle bara kännas härligt att få ta ett löpsteg och känna sig fjäderlätt. Men det är ju inte akut. Sådär går mina tankar hela tiden. Vill hitta den ultimata motivatorn.
Hur ska man motivera sig?
10 Comments
Jag tycker du tänker jätteklokt – man behöver inte vara smal. Man skulle kunna tolka det som att din kropp den senaste tiden visat att den här vikten är DIN normvikt, och att du börjar få en mer avslappnad syn på alltihop är kul att höra!
Men angående sockret – mår du inte bra av det så är det inte! Jag har själv varit sockerbakis i helgen och det är så sjuuuukt att det känns precis som om jag druckit mig aspackad dagen innan! Och magen är helt uppblåst, det är helt galet!
Så strunt i vikten och varför: ät det du mår bra av. Socker verkar ju inte vara det helt enkelt. Testa att inte fokusera på maten och fett-tänk, utan börja prata med din mage helt enkelt. :)
Kul att du förstår! Nu gömmer jag vågen, tränar mer och äter gott! :)
Jag har haft samma problem i helgen, har svullat hejdningslöst och mår skit efteråt. Känner mig som du säger bakis, socker är min absolut värsta fiende. Så gör att må sådär bra igen har jag bestämt mig för att återgå till strikt Lchf och HÅLLA det, för då mår min kropp som allra bäst. Skulle jag även tappa några kilon på köpet så gråter jag inte för det, men det är inte det primära för mig. Lycka till!!
Jag tror att du ska ha en dag i veckan som du får äta vad du vill. Om du tänker på hur kroppen är när du äter rätt, förhoppningsvis känns den bättre, så blir det enklare att hoppa över det onyttiga de andra dagarna. Det är sunt att inte fixera sig så mycket på vikten utan hur man mår. Lycka till och kramar
Mm! Jag har funderat på det. Det är bara svårt att hålla sig till en enda dag :P
Åh vad jag känner igen mig! Och det är supersvårt att motivera sig! Jag kör på rätt strikt LCHF sen ca 1,5 år tillbaka, magen och mitt psyke mår toppen av det och jag har gått ner 35 kg. MEN, jag kan inte släppa godiset. Jag tänker på godis varje dag och äter det på helgen. Jag önskar att jag bara kunde ta ”några bitar” men det slutar oftast i några hekto. Detta gör att jag dagen efter mår skit (mest psykiskt) och magen är som en ballong. Detta stoppar mig tyvärr inte från att göra om samma procedur nästa helg igen! Och jag vet inte heller hur jag ska motivera mig! I veckorna går det bra men helgerna stjälper mig.
Det jag ville säga är bara att du är inte ensam (om det nu är någon tröst.. ;) ) och vi får kämpa tillsammans, alla vi sugar lovers! Du har en toppenblogg och jag uppskattar att du skriver om sådana ämnen som är lite tabubelagda. Kram & lycka till!
Det där låter precis som jag! Tack för att du delar med dig, det betyder mycket att veta att jag inte är ensam :)
Får alltid bakslag efter att jag fakirat…. Kanske lagom är bäst trots allt. Hitta en balans. Just nu är det träning och bra mat som gäller för mig. Viktminskningen får jag nog ta sen. Men jag vet ju hur jag är….plötsligt vill jag gå ner allt NU och då kör jag nån idiotdiet igen..
Mhm! Amen to that. Känner igen mig.
Du låter precis som mig! Jag vill verkligen äta lågkolhydratskost för jag vet att jag mår bättre av det. Jag vill inte äta socker! ändå proppar jag i mig som om det inte finns någon morgondag. Har tränat ganska mycket de senaste månaderna vilket har gett resultat, mindre midja och större muskler. Känns underbart. men den där jäkla maten.. så fort jag slutar träna går jag upp med en gång eftersom jag äter så extremt dåligt. Just nu tror jag inte jag klarar av att hålla mig borta från onyttigheterna tyvärr utan jag satsar istället på att hålla igång med träningen så mycket jag bara kan och ser till att vara motiverad till att öka i styrka och kondition istället för att bli smal, och om jag har tur så kanske matvanorna ändrar sig automatiskt efterhand :)