Det här kom inte en sekund för sent! Carro kom hit efter jobbet för vi skulle cykla grusväg här ute på landet. Vi cyklade mycket landsväg för några år sedan, då vi båda bodde inne i stan och också närmare varann. Nu bor vi några mil ifrån varandra och det är svårare att få till cykeldejter. Men ikväll föll allt på plats och vi rullade på, åtminstone för mig, välkända vägar.
Kvällssol, behaglig temperatur (sådär så man nästan frös i början) och lite vind. Inte ens uppförsbackarna kändes speciellt jobbigt när förhållandena var så bra och jag har en så bra cyklig kompis med mig. Carro har kört både Vätternrundan och Sommen Runt. Enligt henne var det sistnämnda jobbigast.
Ikväll fick jag knappt någon mjölksyra i benen, och det är jag jäkligt glad över, för är det något jag haft på mina senaste cykelpass så är det mjölksyra upp över öronen. Kanske hjälpte det att klämma tre bullar ett par timmar innan? Lite kolhydratsskjuts.. Kände mig stark! Och social cykling är hundra gånger roligare än att cykla själv. Vad jag än hävdat tidigare.. :)
Det kändes fint att ta den här rundan ikväll. Som ett tack och hejdå till den tid jag haft här på Wallsnäs. Jag kommer sakna det otroligt mycket <3
