Just nu lyssnar jag på en bok som heter Introvert – den tysta revolutionen. Innan den har jag lyssnat på boken Omgiven av idioter som var en riktig ögonöppnare för mig. Men den tänkte jag avhandla i ett separat inlägg.
När jag kör bil lyssnar jag på böcker via Storytel. Och det är mycket lättare för mig med kort attention span att lyssna i bilen eftersom jag inte kan göra så mycket annat än gasa, ratta och lyssna på det som kommer ur högtalarna. Klicka här för att komma till boken på Storytel.
Tidigare har jag skrivit inlägget Introvert? Extrovert? Ambivert? där jag nosade på tanken att jag kunde vara ambivert, dvs en blandning av introvert och extrovert.
Det här har fått mig att tänka ytterligare på saken. Det GÅR ju faktiskt att t ex vara introvert men att man av olika omständigheter ”tvingats” bli extrovert. En introvert som är social. Likaså tvärtom. En extrovert som börjat navelskåda sig själv. Hur vet man vilket av det man är? Eller om man helt enkelt bara är ambivert?
Tecken på att jag är extrovert:
- Jag pratar högt med mycket kroppsspråk och ler och skrattar mycket
- Jag är flexibel och gillar spontanitet
- Jag talar innan jag tänker
- Jag blir ganska lätt uttråkad
- Jag avskyr rutiner, repetition och enformiga arbetsuppgifter
- Jag får energi av speciella människor.
Tecken på att jag är introvert:
- Jag funderar mycket på varför jag är som jag är och varför andra är som dom är
- Jag föredrar djupa samtal på tu man hand
- Jag har aldrig gillat att festa
- Jag behöver mycket egentid och vila
- Jag gillar att dyka ner i nya ämnen och fördjupa mig
- För många människor tar energi.
Jag har också funderat på hur jag fungerar i grupp. Är jag trygg i en grupp tar jag plats. Är jag otrygg försvinner jag och blir en liten mus. Här är det viktigt för mig att de runt omkring mig är inkluderande (eller har vanlig jävla social kompetens) och bjuder in mig till samtalen. Det är Fredrik väldigt duktig på. Han pratar gärna om mig inför andra och leder in på ämnen som han vet jag tycker om att prata om.
Extroverta personer tycker väldigt mycket om att prata om sig själva. Jag kan känna igen mig lite i det. Inte så mycket att jag vill framhäva mig själv utan jag älskar när någon har samma ”specialintressen” som jag. Då går jag loss och känner mig nästan euforisk.
Extroverta har även lätt att avbryta andra med sitt prat (och förväntar sig själva att bli avbrutna) samtidigt som de har svårt när det uppstår tystnad i ett samtal. Därför försöker de fylla i varje liten mikropaus av tystnad vilket lätt gör att man kan bli helt matt. Som introvert kan det vara svårt att få en syl i vädret i ett samtal med en extrovert.
Jag söker mig gärna till introverta personer eftersom jag upplever att de sällan är uppslukade av sitt ego. De är bra lyssnare och har oftast spännande intressen. Personer som brinner för något är nästan alltid kul, oavsett vad det är för något.
En vanlig missuppfattning är att introverta är asociala. Det är fel. De har bara inte lika stort behov av att vara sociala som extroverta. Extroverta får sin energi genom samtal med andra människor medan introverta får energi genom att vara med sig själva. På det sättet blir de sällan uttråkade eftersom de har ett rikt inre liv. Extroverta personer vill att det ska hända saker hela tiden, medan en introvert person nöjer sig med att vara hemma och pyssla.
Här är jag tudelad, jag vill att det ska hända saker men samtidigt behöver jag mycket egentid. Bokprojektet jag jobbade med i somras innebar att jag var iväg och såg nya platser och mötte nya människor varje dag. Det var kul i ungefär två veckor, sedan fick jag verkligen kämpa. Jag var helt mättad av alla intryck och Ivana, som jag jobbade med, kände samma sak. Jag kan alltså få för mycket av det goda.
Vill du läsa mer om ämnet eller bara kolla in en intressant blogg
så skriver författaren Linus Jonkman här.
