Nej, alltså det är inte jag som ska gifta mig. Några lyckostar som däremot har gängat sig är Anna-Maria och Alexander som jag fotograferade innan jag åkte till Österrike. Jag älskar klänningen!
Jag är SÅ nöjd med att vara hemma. Vi sov i Hamburg inatt på ett hotell precis vid hamnen som var awesome. Bilresan hem på 12,5 timmar var inte lika awesome. Det regnade genom hela Danmark och ända upp till Östergötland.
Det bästa med att komma hem, att få komma till Sverige över huvud taget är all trafik som inte finns. Bokstavligen. I Tyskland och Danmark var det knökfullt på motorvägarna. I Sverige är det lugnt. En annan sak jag verkligen uppskattar hemma i Sverige är den rena luften. Och att det finns Pepsi Max. Av någon sjuk anledning finns inte Pepsi Max i Österrike, eller Tyskland eller Danmark. Och svensk mat för guds skull! I Österrike äter man inte grönsaker. Jag levde på korv och ost i princip.
Under våra dagar i centralEuropa så har vi inte haft någon vettig internetuppkoppling. Jo, när vi bodde på hotell i Lübeck på vägen ner till Österrike och sen första natten i Mellau. Då hade vi internet. Annars har jag fått köpa till 400MB åt gången till mobilen. Är nog uppe i 600 spänn på bara segt internet.
Jag är äntligen hemma vid min dator! På resan hade jag min gamla Macbook från 2009 med mig. Det tar hundra år att importera bilder i Lightroom och sedan redigera dem. Att nu sitta hemma vid min iMac känns lyxigt.
Nu har jag några dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Två veckor går alldeles för fort. Om jag orkar ska jag visa er fler bilder från resan imorrn.
Österrike är gudomligt vackert. Vi bor i ett gammalt trähus som också är en lada för kor om nätterna. Ibland hör vi korna råma under oss. På dagarna betar de i hagen precis vid huset. Det är en gammal man som tar hand om dem och mjölkar dem inne i ladan.
På tal om mjölk så bor vi i en liten by som heter Mellau och byarna häromkring är ganska små och tillhör ost-distriktet i Österrike. Inte långt härifrån ligger ”Käsestrasse Bregenzerwald” som betyder Bregenzerwald ostväg. Här har man möjlighet att provsmaka alla ostar från trakten, följa mjölkhandlarnas dagliga arbete, diskutera vädrets roll när ostarna mognar och, med lite tur, uppleva en alpfestival eller bergsmässa.
Mellau är en skidort och det mest kända av bergen man kan susa nedför med skidorna om vintern heter Kanisfluh. Vi åkte upp dit med linbanan idag. Ska man upp till toppen adderar man ett par timmars vandring. Bergsgetter har setts till, även om det är ovanligt.
I veckan som gått har Ivana och jag rest runt på västra sidan av Vättern för att besöka 8 olika platser som ska vara med i nya boken. Vi har sovit borta i tre nätter och ett ställe vi besökte är Tiveden som sägs vara en av Sveriges vackraste nationalparker.
Blanka sjöar, gröna mossor och stigar som slingrar sig förbi porlande bäckar. Terrängen är kuperad och vild, och här finns stora klippblock att beskåda – bland annat Junker Jägares sten som ligger ett stenkast (höhö) från Vitsand vid sjön Trehörningen. Tycker man om Ronja Rövardotter så är det till Tiveden man ska åka.
Här sov vi i ett pyttelitet rum i en stuga på Tivdestorp. Fikade och åt frukost i kaffestugan. Jag åt en fralla med deras egen hummus som var den godaste hummus jag ätit! Recept på den kommer i boken!
När Ivana och jag åker runt Vättern och gör bok så lyssnar vi ibland på olika podcasts. Vi älskar att prata om hur vi fungerar, känner och tänker. Vi pratar ofta om hur det är att vara HSP (högkänslig) och hur jag genomgick en ADHD-utredning innan jag förstod att det var just högkänslig jag var. Och mina problem hänger antagligen ihop med hur det är att vara kreativ.
Jag minns en gång när jag pluggade Grafisk Design på Högskolan i Dalarna. Det var under 2008 som jag flyttade upp till Borlänge. Tiden gick och jag mådde allt sämre. Jag bodde i ett segregerat område där bilbränder inte var ovanligt, jag hade flyttat ifrån Fredrik och mina vänner och hade lite svårt att komma någon annan nära. Även om jag först klarade mina tentor bra och fick 4:or i mina inlämningsuppgifter så blev studierna tuffare och jag ville träffa skolans psykolog.
Jag steg in i rummet och psykologen satte sig i en av fåtöljerna vid ett bord. Jag minns att han hade armbågarna på armstöden och fingrarna ihop så att de snuddade vid skägget. Han sa inte hej, vi tog inte i hand. Vi presenterade oss inte för varandra. Han satt bara tyst och tittade på mig. Jag upplevde hela situationen så olustig att jag brast ut i tårar. Jag grät och grät.
En kort tid senare ansökte jag om att få studieuppehåll och flyttade hem till Linköping. Det var en sån oerhörd lättnad för mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om dagarna, men jag var iallafall trygg. Jag ångrar inte mitt beslut idag, även om jag såklart hade önskat att jag kunnat fullfölja min utbildning.
Anyhow, här kommer några podcast-avsnitt som jag har lyssnat på nyligen:
Jag är sjuk i huvudet – HSP och känslor
Även om vattnet inte var 150 meter från huset så hade vi förmodligen velat flytta hit ändå. Men det är ändå vattnet som bidrar med den öppna vyn som jag upplever här. Det känns rofyllt, luftigt och fint med vattnet så nära. Vi ser sjön från nästan alla husets rum.
Efter att jag haft en provfotografering med ett blivande brudpar öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner. Det åskade och vi fick stänga av all elektronik hemma för att vara på säkra sidan. Efter ett par timmar lättade det och kvällssolen tittade fram. Jag gick ner till bryggan och simmade lite.
Nån dag ska jag och Fredrik simma till Skinnarhagen som är ett sommarstugeområde i närheten. Man ser bryggorna härifrån. Där är lite mer familjevänligt än vår brygga där man inte når botten.