Min Garmin fenix 5s har fått pensionera sig. There is a new träningsklocka in town! Efter fem år med min Fenix 5s var det dags för en ny bekantskap. Jag har såklart sneglat på en ny Fenix-modell men de är ju hutlöst dyra. När nu Forerunner 255 kommit som har de funktioner jag vill ha och till ett bra pris var det bara att slå till.
När jag tog ur den ur sin förpackning så var första intrycket: ”Vad liten den är!”. Andra intrycket var: ”Den ser lite plastig ut”. Jag slogs också av hur lite den väger – 40 gram. Jämför det med min Fenix 5s som väger 56 gram. När jag satte den kring min handled så kändes det knappt att jag hade den på mig. Stort plus! En annan klocka att jämföra denna med är Forerunner 955, en mer avancerad träningsklocka med större boett och touchskärm. Den har fler funktioner och är också ett par tusenlappar dyrare. Just touchskärm är något jag skyr som pesten, och är en anledning varför jag valde 255:an.
En annan grej som jag direkt gillar med klockan är knapparna på sidorna. De är jäkligt goa att trycka på. Det säger ett lätt ”klick” när man trycker in en knapp och det märks att de har jobbat med känslan. Små subtila detaljer som gör en bra känsla. Det uppskattar jag.
Klockan finns i två storlekar och jag har den mindre. Finns i färgerna grått och rosa i den mindre modellen. Läs mer om Forerunner 255s på Garmins hemsida.
Än har jag inte hunnit träna med den, så det återstår att se hur det fungerar. Återkommer!
Hej på er! Nu var det länge sedan jag skrev något i bloggen. Har hunnit vara i norra Dalarna och cyklat, och sovit ute i hammock vid en sjö men det tar vi en annan gång. För idag har Fredrik och jag åkt till Smålandsskogarna och besökt kulturreservatet Åsens by. Den här platsen har jag velat besöka i ett år nu.
Att besöka Åsens by är som att resa tillbaks i tiden, till omkring år 1900. Här får man en känsla av hur livet levdes i en Småländsk by förr i tiden med utställningar och små röda stugor att strosa omkring vid. När vi var där nu en sensommardag så fanns det olika djur att kika på; höns, grisar, får och kaniner. Grisarna var bäst! Älskar att se grisar som får gå ute och böka och leta mat med trynet. Det gör mig glad.
Faktum är att Åsens by blev Sveriges första kulturreservat år 2000. Ett kulturreservat är en skyddad plats där hela natur- och kulturmiljön kan innefattas av skyddet. Allt från naturområden, byggnader, mark och lämningar till eventuell verksamhet som bedrivs och det immateriella kulturarvet med kunskap och traditioner (till skillnad från ex ett naturreservat där endast själva naturen är skyddad).
Vi hade med oss Roxie idag och hon älskade verkligen att gå omkring här och nosa. Vi mötte flera personer som hade hundar med sig. Det är verkligen en plats för alla.
En lugn och stillsam atmosfär finns på Trädgårdshotellet i Stegeborg som ligger bara en liten bit från hamnen och slottsruinen. Här har jag åkt förbi många gånger och alltid tänkt att jag ska stanna till nästa gång. Och nu äntligen! Här finns ett trädgårdscafé som serverar lättare måltider och fika. Sedan sitter man ute på terrassen och ser ut över grönskan.
När vi kom dit lördagen den 2 juli var det nästan bara vi på plats, och som vi uppskattade det! Förbi är tiden då man uppskattade (eller iallafall inte hade något emot) folkmassor och turistfällor. Här satt vi och de enda ljud vi hörde var vinden som susade i träden och en och annan bil som åkte förbi.
Vi beställde en varsin västerbottenpaj med smetana och löjrom. Till dessert tog Fredrik en kanelbulle och jag mjuk kaka med rabarber. Allting smakade väl.
Vill man komplettera sin visit så kan man dra vidare till slottsruinen från medeltiden och titta på den. Det gjorde Fredrik och jag för några veckor sedan. Läs inlägget här.
Ett ställe som jag tycker ni ska besöka i sommar är lilla Mem som har den första (eller sista) slussen på Göta Kanal. 1832 var det också platsen för det stora firandet när hela Göta Kanal stod färdig att invigas.
Här finns Kanalmagasinet där man kan äta gott och även sova över i pensionatet med 8 vackert inredda rum. På Kanalmagasinet är det även populärt att ha sin bröllopsfest. Här har jag fotograferat ett par bröllop genom åren och det är en favoritplats i Östergötland.
Nyligen bytte man ägare, och sedan mars 2020 är det paret Emmy och Hjalmar som driver den här underbara pärlan intill vattnet.
På menyn finns fräscha goda luncher i form av veckans husman, veckans vegetariska och veckans sallad. Kika in på hemsidan för att se vilka rätter som serveras just den veckan du tänkt besöka Mem. Utöver det finns det såklart fika i ett brett utbud, och glass från Sänkdalen.
Är man cykelsugen så cyklar man med fördel från Söderköping längs kanalen. En tur på drygt 6 km enkel väg. Är man ännu mer cyckelsugen så kan man ta sig hit ända från Norsholm. Då landar turen på ca 30 km.
Efter du ätit så kan du gå ner mot slussarna, titta på båtarna, den lilla fyren eller ta dig ett dopp. Hit åker jag minst en gång varje sommar för det är så fint!
Veckans vegetariska
Kanalmagasinet
Här satt vi i skuggan och såg ut över vattnet och den här fina båten
Whoser! (rosor på östgötska)
Veckans sallad med varmrökt lax, jättegod men det gick åt mycket pengar. 190 kr för den här lunchen.
Gulliga hus i Mem
Fika för tre!
Ser nästan overkligt ut på andra sidan, undrar vad det är för herrgård?
Ordet skogsbad har förmodligen mer kommit att förknippas med vistelse i skogen. Och nog vistas man i skogen vid Stensjön också, men detta bjuder faktiskt också till bad i dess ursprungliga bemärkelse. Stensjö skogsbad ligger utanför Boxholm och drivs av Carina Axelsson som köpte Stensjön 2006. Här bor hon med sin man och hyr ut små övernattningsstugor och tillgång till vedeldad bastu, badtunna, grillhus och brygga nere vid sjön. Det var det sistnämnda vi var sugna på denna söndag i början av juni.
Från Linköping åker man mot Boxholm, och därefter är det ca 17 km till Stensjön. Totalt ca 50 km.
Carina mötte upp oss och visade oss den lilla stigen ner till sjön. Det var en ganska sval dag och varken mygg eller andra flygfän stördes vi av. Vi hade med oss egen mat som vi skulle grilla i grillhuset efter några timmars badande och bastande.
I badtunnan fick vi vara med om olika typer av väder; både solsken och regn. Det varma vattnet höll oss nöjda trots lite regn men när det öste på gick vi in i bastun. Efter en stund doppade vi oss i sjön, och det var ju ganska kallt i vattnet så det blev ett snabbt dopp för mig.
Här spenderade vi tid ihop i några timmar och varierade mellan badtunna och bastu. Ingen annan bor runt sjön så vi var helt ensamma där vi var. Vi såg en storlom på sjön som pricken över i:t.
Vill man ha en lugn eftermiddag på tu man hand med någon man tycker om så är det här en perfekt plats. Vi hade en helt underbar dag här och kan inte nog rekommendera Stensjö skogsbad!
Carina köpte Stensjön 2006 och driver Stensjö skogsbad med sin man Kenneth
Söta stugor man kan boka för övernattning
Privat och avskilt, en lisa för själen
Badtunnan ligger precis vid strandkanten med fin utsikt över vattnet
Egen brygga
Den lilla vedeldade bastun
Det gulliga grillhuset där vi lagade mat över öppen eld
Absolut tystnad
Uppvärmt sjövatten i badtunnan och fint kvällsljus
Vilken mtb-helg jag haft! Mera Lera MTB bjöd in till socialcykling denna lördag, och på söndagen åkte jag till vår fina grannstad Norrköping och cyklade i Kättsätterskogen med Pethra. Men vi börjar med socialcyklingen och Rängen runt.
Socialcykling och Rängen runt
Stora Rängen är en sjö söder om Linköping som är väldigt populär att cykla runt, kanske mest på landsvägscykel men det går att komma runt den på mtb också. Längs grusvägar, lite asfalt och stig. Jag valde att ansluta vid Stafsäters naturreservat så jag kunde sova lite till. Första delen som gick på stig var fortfarande blöt efter nattens regn, men sen var det överlag torrt och bra. Lite träd som hade fallit över stigen så det blev en del lyfta cykel. En deltagares vajer råkade gå av och med brist på reserv-vajrar bland oss deltagare så fick han tyvärr vika av. Nån vurpa eller två längs en smal spång blev det också, men inget värre än så som tur var.
Fikastopp blev det vid Sätravallen och Sätrasjön. Hit åkte jag ofta som barn med bl a skolan och badade, men nu är området privat med fina villor som byggts. Efter intag av en Flapjack och lite extra vatten rullade vi uppför den gamla skidbacken och pulsen var hög bland deltagarna. Man hade ju annars kunnat tro att rundan skulle vara någorlunda flack men den bjöd på sina stigningar helt klart.
På vissa ställen var också stigen tämligen igenväxt, det var svårt att se vart den över huvud taget gick på ett ställe. Men jag kan ändå uppskatta sådant! Det blir mer äventyr på så sätt.
Efter ca 4 mil var vi tillbaka vid Stafsäter och vi åt glass på Stafsäter gårdsglass som ligger här. Det är ett av Östergötlands bästa glass-ställen där man gör sin egen glass så det är väl värt ett besök vare sig man cyklar hit eller tar bilen.
Sen rullade vi hem till Linköping igen och min runda slutade på 5,6 mil. Det är distansrekord för mig någonsin på mtb! Näst längst är halv-Cykelvasan för omkring 8 år sedan.
Kort paus i skogen
Styrketräning med cykel
Rängen runt finns som vandringsstig, du kan läsa mer om den här
13 glada cyklister! (minus undertecknad som fotade)
Kättsätter MTB
I Kättsätterskogen i Norrköping finns olika spår för rekreation via cykel eller till fots. Två olika mtb-spår finns; 5 och 7 km. Båda markerade med svart cykel på vit botten. 5 km börjar åt vänster och 7 km åt höger.
Min vän Pethra följde med och gjorde årets mtb-debut. Vi valde 5 km, men vid ett vägskäl valde vi att förlänga rundan och hoppade på 7-kilometaren. Skogen här är väldigt fin och grön med allt blåbärsris som sveper en om fötterna. Spåren är inte tekniska men har sina beskärda del rötter och några härliga hällar. Både Pethra och jag njöt av att cykla här. Det finns ett par backar som höjer pulsen, men över lag är det ganska platt och snällt. Här var jag i mars och körde, det inlägget kan man läsa här.
Det summerar en riktigt bra helg fylld med härlig cykling med fint sällskap. Jag har massor av platser jag vill cykla på och gamla bekantskaper jag vill uppleva igen. Om ett par helger åker Fredrik och jag till Vallåsen bikepark och kör downhill. Det ser jag fram emot!
