Det är en jävla tur att november snart är över för tristare väder får man leta efter. Gav mig ändå ut i skogen hemmavid, tog med kameran för att få inspiration. Och trots vädrets jävlighet blev bilderna ändå fina. Det var skönt att få gå ut och vara varm om kroppen men kallbiten om kinderna. Med otvättat hår och ett ansikte utan smink.
I övrigt saknar jag en del inspiration och faktiskt en del glädje. Jag vet att det brukar vara såhär. När det är lugnt på uppdragsfronten blir jag deppig, jag måste liksom ha nånting att gå upp till. En tid att passa. Annars svävar jag bara runt och allt blir flummigt och minsta lilla uppgift blir jobbig.
Vet inte riktigt hur jag ska få ordning på det, det funkar ju som jag gjorde idag. Att jag stack ut utanför dörren och fotograferade, men det blir för tjatigt och samma om jag ska göra det varje dag. Det är som allt roligt till slut blir tråkigt när man gör det gång på gång.
