Lite blandade bilder från lägenheter och hus (samt dess omgivningar) som jag har fotat de senaste veckorna :)
Har ni någon favorit?
Åkte till Tinnis i eftermiddag och mötte upp Linda. Vi skulle bada lite och gå på vattengympa. Premiär för min del faktiskt :) I 45 min plaskade vi. Det kändes inte speciellt jobbigt när jag väl höll på, men när jag kom hem var jag helt slut!
Annars var det jättehärligt att svalka sig i den konstgjorda sjön. Har ju jobbat en del utomhus idag med att fota villor så att svetten lackade.
Runner’s slog huvudet på spiken genom den här lilla notisen i senaste numret. Fick nog en liten aha-upplevelse här faktiskt.
Träning för mig har alltid gett mig minskat sötsug, men sedan jag började med landsvägscykling har mitt sötsug faktiskt ökat. Kroppen har verkligen skrikit efter snabba kolhydrater som återställare. Låter ju inte så bra, eller hur? De senaste dagarna har jag dock ägnat mig åt kortare mer explosiva cykelpass i skogen och sötsuget har återigen minskat.
Jag tycker mig se ett samband. Jag har ända sedan jag började träna ägnat mig åt korta träningspass på 30-60 minuter, och jag har kunnat hålla sötsuget i schack. Sedan jag köpte min landsvägshoj har passen på den ökat till 90-120 minuter, och det har gjort min kropp uttömd på energi. Cravings har kommit som ett brev på posten. Jag har aldrig haft såhär svårt att emotstå sötsaker som de senaste månaderna. Och jag har inte förstått varför. Träning som träning, eller? Mer träning = mindre sötsug. Nope! Inte i min värld.
Har ni reflekterat över det här? Hur funkar ni?
Det bästa med att vara egen är att jag i mångt och mycket kan styra mina tider själv. Ibland har jag ett fotojobb om dagen, ibland två eller tre och ibland är jag helt ledig. Det gör att jag kan lägga träningen mitt på dagen om jag så vill. Som idag.
Ser ni backen, hällen, eller vad man nu ska kalla den på den stora bilden? DEN exakt DEN åkte jag ned för idag. Jag tvekade flera gånger och fick vända om och försöka, men till slut satt den! Den var ju svinläskig att se uppifrån, och jag som är världens mes tyckte den var superläskig. Men vilken kick jag fick av att klara det. Klarade annars fler luriga stenpassager som jag tidigare fått leda cykeln över. Det tar sig!
Jag fyller 28 år om drygt en månad och bland annat den här hjälmen önskar jag mig :) POC är ett svenskt företag som tillverkar sjukt snygga hjälmar i knalliga färger. Jag tycker dock att vitt var snyggast och matchar dessutom min mtb.
Vallaskogen med lelle Scotten. Sjukt bra flyt. Mycket vilja. Åkte ned för min första ”häll” och tänkte att nu jäklar tippar jag över styret, men det gick fasen i mig vägen och jag skrek ”Yes!” rakt ut. Vågade lita på att cykeln gjorde sitt jobb över svåra passager och klättrade upp för rot- och stentrappor. Jag var nog en bergsget i mitt tidigare liv (jag kan väl få inbilla mig det iallafall?) ♥