När jag tränar är det oftast endorfinkickarna jag vill åt och det där att känna att man lever. Där kommer mtb in i bilden. När jag cyklar i skogen ser jag det inte som träning, jag upplever.

Jag märker tydligt när det gått för länge mellan träningspassen. Som idag. Irriterad och kort stubin var bara förnamnet. Stackars Fredrik. Lyckligtvis insåg jag att en tallrik pommes inte skulle pigga upp mig utan att cykla över runda stenar och hala rötter i skogen. Det har busregnat en sväng på eftermiddagen, och hela skogen var blöt.

Bakdäcket fick kämpa för att få fäste och slirade mest hela tiden. Det var ganska kul, blir lite mera sport då. På tal om det så mötte jag två hyfsat unga grabbar som också tyckte det var kul att cykla i skogen – utan hjälm. Det känns jäkligt ocoolt att ha hjälm i den åldern, men cyklar man i skogen när det dessutom är blött känns det som att man får sätta det där med ocoolt åt sidan faktiskt.

Med mer endorfin och adrenalin i systemet känner jag mig lite som en ny människa.

MTB idag igen, sällan va? Grejjen är att det är så sjukt kul när man liksom kommit över den här tröskeln med att våga. När man får flyt i cyklingen, även om det inte går snabbt. Ikväll blev det drygt en mil i skogen tillsammans med Fredrik.

Vi lastade på cyklarna på bilen och drog till Hellasgården i Nacka igår. Vi var båda sugna på någonting nytt.

Väl framme var det lite svårt att hitta vart spåren började så vi frågade en kille som rekommenderade den gröna 10 km-slingan och visade vart den började, så vi körde på den. Den började helt galet uppför, fick leda cykeln. Sen gick det nedförs och man kunde växla upp och dra på lite.

Hela spåret var väldigt blandat, ena stunden var det bred grusväg andra stunden smal stig eller varför inte klipphällar? Vi fick bära upp cyklarna o_O.

Upplevde min första punka också. Bakdäcket började pysa när jag åkte nerför en brant backe med rullgrus och vassa stenar. Men jag fixade punkan nästan helt själv! Fredrik guidade mig and I got my hands dirty ;)

..och det kan bli hur kul som helst!

Men först:

De senaste dagarna har jag mått lite konstigt. Jag har fått värmevallningar och känt mig dåsig vid minsta ansträngning. Ringde sjukvårdsupplysningen som trodde att det antagligen berodde på vätskebrist, så jag har druckit Resorb och jag tycker faktiskt det har hjälpt lite.

Behövde dock tyvärr tacka nej till en springdate med Ivana igår, för jag har känt mig helt mosig i huvudet fortfarande. Orkar liksom inte springa i den här värmen heller.

På kvällen blev det dock lite bättre så jag åkte till Leffan och lånade en av hans Go Pro-kameror att fästa på cykeln så jag kan filma när jag åker mtb. Åkte hem och kollade på ett par avsnitt av Sex and the city och sen cyklade jag bort till skogen och körde ett par varv med kameran. Fredrik hängde med och sprang.

Tyckte det funkade riktigt bra faktiskt! Mountade kameran på styret istället för på hjälmen eftersom jag tyckte det kändes klumpigt att ha den där. Nackdelen med att ha den på styret är väl att det är svårt att se exakt hur banan ser ut, dvs om det går uppförs eller nedförs. Allt liksom slätas ut. Och så satt kameran lite snett på styret, hoppas ni inte blir sjösjuka!

Either way, här har ni Vallaskogen. Mitt Mekka. Det finns både breda härliga cykelstigar och lite mer stökiga diton att cykla på. Här har jag blandat det mesta från det bästa :)