Många är vi som tar vår träning seriöst, kanske lite för seriöst ibland. Sådär så det kul försvinner och man bara tänker prestation.  Det har jag fått vara försiktig med för så fort jag ställer krav på mig själv och att jag förväntas prestera på ett speciellt sätt och jag inte når dit så blir jag besviken. Och så släcks gnistan lite.

Och det är ju inte meningen alls. Det är ju inte därför man (jag!) tränar. Okej lite kanske då. Det är ju en morot att träna för att orka springa 5 km på en viss tid, att känna sig kapabel är nog en såndär fundamental grej hos oss människor. Men träningen måste i grund och botten vara rolig, annars håller det inte i längden.

Kände inte för någon annan träning än löpning ikväll. Det blir mycket intervaller i olika former eftersom det blir naturliga delmål som hjärnans belöningssystem går igång på. Alltså typisk bra träning för att bli glad :)

Fredrik och jag sprang 1 minuters intervaller i lördags. Ikväll tyckte Fredrik vi skulle köra 30 sekunders intervaller. Ju kortare intervaller desto snabbare kan man ju springa. Och 30 sekunder var en sådär perfekt tid för att t ex jaga varandra eller spurta. Det kändes lekfullt och roligt även om de sista fem intervallerna var väldigt jobbiga.

Nu såhär efteråt tycker vi båda att vi borde springa mer sådana här pass. Fredrik blir glad och jag blir ”som en helt ny människa”. Har varit SÅ jävla tjurig idag annars. Men under och efter löpningen blev jag glad.

Btw, skorna från Salming är mina nya favoriter. Kommer inte behöva några andra minimalistiska skodon utan separerade tår. Snygga ärom ju också! :)

Skägglöparen och jag