Sitter och skriver efter att ha visat vår lägenhet för en intressent. Fredrik är iväg på långpass med Göteborgsvarvet-gänget.

Jag själv har haft ett par veckors uppehåll från träningen efter att ha varit förkyld och faktiskt inte så jävla pepp på livet.

Den här veckan har jag varit på gymmet tre gånger och senast i fredags var jag på F&S Kanonhuset med Fredrik.  Då körde jag överkropp med fokus på rygg och axlar; hantelpress för axlar, bänkpress, militärpress, stångrodd och sittande rodd i maskin.

I onsdags fokuserade jag på knäböj och marklyft. Böj hade jag då inte kört på en månad men till min förvåning hade jag inte tappat någon styrka. Körde fyra tunga arbetsset (5 reps) och avslutade  med en tyngre repetition.

Jag gillar det upplägget. Att köra några set i böjen som är tillräckligt tunga för att det ska kännas, men tillräckligt ”lätta” för att samtliga repetitioner ser likadana ut teknikmässigt. Och så avslutar man med en enda riktigt tung repetition. Ibland gör jag så även i bänken och i marken.

Träningen känns kul och okomplicerad. Det är ungefär allt som är okomplicerat i min tillvaro. Så känns det iallafall. Jag försöker reda ut så mycket varför saker är på ett visst sätt så jag snart slår knut på mig själv. Träningen är min räddning. Jag vet precis vad jag ska göra. Det är nog därför jag gillar basövningar. Enkelt och effektivt. Jag har tränat styrkelyftsbaserad träning i fyra månader nu.

Jag gör inte exakt som Starting Strength-programmet säger för jag har nått en bra nivå nu där det både är tungt och alla reps ser likadana ut. Jag kan köra tyngre, men jag vill inte måtta på tekniken. Så jag känner efter och går inte efter schemat eller vad jag ”borde” lyfta. Att bli stark tar tid.