Jag fick mersmak efter gårdagens spinning och eftersom jag inte kände mig sliten så bokade jag in ett lunchpass idag.

Och man kan ju tro att jag gillar shopping för jag hade (såklart) glömt handduk. Fick återigen pinna bort till Åhléns och köpa en stor handduk och en liten för att torka ansiktet med under själva passet. Onödiga pengar, men nu ska jag ta och se till att alltid ha en uppsättning handdukar på jobbet så jag slipper glömma igen.

Jag kom till salen först av alla. Det var mörkt och ingen instruktör sågs till sju minuter innan det skulle börja. Hann undra om passet möjligtvis var inställt. Men så dök han upp! En kille vid namn Erik som skulle visa sig vara den bästa instruktören jag spinnat för (nu låter det som jag har världens erfarenhet men så mycket ska vi inte ta i). Han började med att fråga alla om de behövde hjälp med att ställa in cyklarna, inkl. mig. Jag tog cykeln jag hade haft igår, för även om det krånglade i början så var den rätt inställd när jag lämnade salen igår. Jag höjde styret lite och så satte vi av.

Det var ett enkelt men bra upplägg på passet. Sittande uppförsbackar med rusher och mycket stående som jag faktiskt gillar mest. Erik var tydlig under hela passet och jag visste hela tiden vad jag skulle göra. Tjejen som ledde passet igår kändes oengagerad i jämförelse och hon måste haft micken i munnen för jag hörde aldrig vad hon sa.

Sista kvarten av passet pirrade det i kroppen. Dels för att jag visste att jag inte skulle dö av att köra spinning på LCHF och dels för att passet var så jäkla bra! Visst är det tuffare att spinna utan kolhydrater, men det är inte omöjligt och jag trillar ju inte av cykeln. Det är bara sämre go i benen. Pulsen sticker ju däremot upp i taket :)

När det var slut och jag svettats fem liter svett gick jag fram till Erik och sa hur bra jag tyckte att han var. Jag tror han blev glad :) Tydligen har han alltid lunchspinningen på onsdagar och torsdagar. Jag känner på mig att det blir fler lunchmöten med honom.

På bilden nedan står jag utanför mitt jobb. Den rosa pilen visar vart gymmet ligger. Det näst fulaste huset i stan, men det är ju nära!

Förutsättningarna för kvällens pass var inte de bästa.

Jag hade inte tagit med mig något svettband till håret och var tvungen att leta reda på ett på den närmaste klädaffären vilket är Åhléns = jag blev stressad innan passet och förlorade dyrbar tid. Jag svettas väldigt mycket av träning och det gör ju liksom ont när svetten rinner ner i ögonen. Ett brett pannband som absorberar svetten är lösningen.

Jag kom till gymmet 15 min innan passet började. Då skulle jag hinna byta om och dessutom köpa en flaska vatten i receptionen eftersom jag glömt vattenflaska. Kom till spinningssalen bara några minuter innan passet började. Det var helt fullt i spinningsalen, men jag lyckades hitta en cykel. En jäkla skitcykel visade det sig vara och jag hann ångra att jag ens dykt upp.

Styret satt inte som det skulle, och eftersom jag kom in så sent så hann jag inte sätta mig in i hur inställningarna på cykeln fungerade. Styret hade råkat åka längst ner och jag kunde inte ändra motstånd. När jag försökte vrida på spakarna bakom styret så tog det tvärstopp i tramporna. Tragglade med cykeln i tio minuter innan jag gick fram till instruktören (som var helt upptagen med att tjoa och tjimma) och sa att min cykel krånglade. Som ett skänk från ovan hjälpte en snäll tjej, som själv var deltagare, mig. Tack snälla du!

Sen fungerade cykeln som smort. Det var bara min kropp det var fel på. Hade inget driv i trampet. Ingen kraft. Kände mig orkeslös men fick ändå upp pulsen till 180-195 slag per minut. Snittpulsen blev dock ”bara” 178 på grund av krånglet i början, men det är ändå 82% av max.

Nej, ingen omställning till fettdrift här inte. Fick kämpa rejält och svetten forsade.

Nu såhär efteråt känns det dock helt underbart. När jag satt där på cykeln hatade jag spinning över allt annat på jorden. Efteråt, när jag duschat och känner mig fräsch igen älskar jag det! Snacka om att ”det är skönt efteråt” verkligen stämmer.

Nu vill jag spinna mera! Men kanske att jag väljer ett par andra skor än mina knallgula racingflats som är alldeles för flexibla för spinning i stående position.