Jag fick en så bra fråga från Emma igår:

”När du säger jordnötssmör, äter du alltså bara det då? Hur mycket, några matskedar? Känns som jag hade blivit galen av hunger om jag bara några skedar av något och sen var tvungen att vänta till lunch på dagens enda mål typ. Panacotta räknar jag inte som mat =)

Förvisso mättar ju fett väldigt bra, det vet jag ju för jag kör ju ett liknande race själv, så visst äter också jag mindre portioner. Och alla behöver väl olika mycket mat, det vet jag också mycket väl. Men ändå… tycker det verkar som väldigt lite föda överlag många dagar?

Är inte menat som kritik utan är mest nyfiken på hur andra klarar att äta så lite!

Gnisslar aldrig tarmarna av hunger? :P”

Svar:  Kul att du frågar! :)

Såhär fungerar jag:

Igår åt jag mycket mat, dessutom åt jag sent på kvällen tätt inpå läggdags vilket gör att jag inte är hungrig när jag stiger upp på morgonen.

Jag är på jobbet ca kl 09 varje morgon. Hinner jag kokar jag två ägg på morgonen som jag äter innan jag cyklar till jobbet annars äter jag jordnötssmör, idag åt jag t ex tre matskedar vilket håller mig mätt fram till lunch 2-3 timmar senare. Jordnötssmör är så fett att det mättar väldigt bra.

Lunchen består av fett och protein och är dagens största mål. Jag står mig tills jag slutar ca kl 18. Sen äter jag något direkt när jag kommer hem och hur mycket och vad jag äter styrs av hungerkänslorna. Jag räknar inga kalorier och sätter inga ramar för hur mycket eller hur lite jag måste äta. Jag skulle aldrig t ex kunna bestämma att jag bara ska äta 900 kalorier och sen hålla mig till det. Det varierar! Vissa dagar äter jag mer, andra mindre. Det tar ut varandra. Jag går aldrig hungrig, jag klarar helt enkelt inte av det.

Jag ligger inte i hårdträning nu heller precis (plus att jag har ett stillasittande kontorsjobb), och då behöver inte kroppen lika mycket energi. Mängden protein tillsammans med fett gör att jag håller mig mätt på mindre mängd mat. Det är delvis det som är vitsen med LCHF :)