Ikväll besökte jag ett av mina första smultronställen. Hit gick jag ofta när jag hade skaffat min första lägenhet för en sisådär 15 år sedan. Det är en fårhagen där det förutom ståtliga ekar, också tusentals vitsippor blommar om våren. Än går inga får här, men snart!
Det är ett välkänt faktum vid det här laget att jag är kass på att cykla långt, dvs allt över typ 2 mil. Men! Jag vill ju bli bättre på att kötta grusväg och när Mikaela bjöd in på socialcykling denna varma söndag så tackade jag ju inte nej. Skillnaden här mot den förra socialcyklingen jag var med på, är att denna tur skulle ha ett betydligt mer behagligt tempo. Pethra mötte upp mig hemmavid och så cyklade vi ihop till mötesplatsen Ica Flamman i Hjulsbro. Där hoppade vi in och köpte bananer, Pethra kissade för första gången på deras kundtoalett.
Vi rullade iväg bort mot Danderyds kyrka där det går ett vattendrag med en smal träbro med räcke. Den är småkul att cykla över för balans krävs, annars fastnar man med styret i räcket och välter över. Hu!
Efter Landeryd kom vi till Slattefors där vi istället för att svänga in mot slussarna körde in på en ridstig som var härligt uppköttad av hästhovar. Efter ett tag kom vi fram till ett URGULLIGT ställe som heter Stubbetorp. Direkt uppdagar sig ett hus som ser ut som det skulle ligga i Österrike. Och en bit längre fram låg det en gullig liten hästgård.
Grusbacke efter gjorde mig trött. Vi stannade och jag åt en banan och drack lite extra vatten. Det hjälpte föga för jag var sliten. Jag hade ju inte TRYCKT kolhydrater som jag normalt sett gör innan en långtur, och det straffades jag för nu. Kunde ändå fortsätta, men med mer ansträngning och utan leende.
Däremot fortsatte ju de fina grusvägarna och och vi kom in i den nybyggda delen av Sturefors. Det ligger riktigt många hus där nu! Sturefors är ett område som jag personligen tycker är det mest natursköna i hela Linköping. Här kan jag tänka mig att bo en vacker dag.
In i skogen igen! Och fler uppförsbackar.. Men snart kom vi fram till de nya våtmarkerna som ligger efter Harvestad gård, och där tog vi fikapaus! Jag fick en proteinbar av Mikaela och jag åt min andra banan. Här tog Pethra sin andra kisspaus. Jag lade mig på en sten och solade en stund.
Sen blev det ett gytter och minns inte exakt vart vi cyklade, men Pethra kissade iallafall EN GÅNG TILL. Nånstans här efter kom vi till Rosenkällasjön. Och här skiljdes gruppen. Pethra och jag cyklade mot Halshöga Gård och Lambohov där hon bor, och jag cyklade hem via Stora Aska och Tinnerö eklandskap.
Distans: 41,25 km
Tid: 2 h 29 min effektiv rulltid (ca 4 timmar totalt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 17 – mycket ansträngande
Skoj: 8 av 10 – inte tekniskt alls, mest grusväg, stig och asfalt. Det bästa var sällskapet, de vackra vägarna och solen!
När jag var barn campade jag med min farfar på Vadstena camping (Vätterviksbadet) varje sommar. Det var det bästa jag visste. Jag fick ta med mig en kompis och det var nog olika varje gång. Den frihet jag upplevde där som barn går knappt att beskriva. Vi sprang runt, åkte i vattenrutschbanorna, badade i Vättern (även om det var stora vågor nån gång minns jag), sprang till butiken och köpte glass, till grillen och köpte en pommes-bricka med ketchup. Farfar körde inte direkt med den stränga uppfostran, jag gjorde som jag ville. Och sån har jag varit sedan dess. Det är svårt för nån annan att säga åt mig vad jag ska göra.
Men det här vanliga camping-livet kanske inte lockar mig så mycket nuförtiden. Ni vet man åker till ett ställe och så är man där hela sommaren. Nä jag känner för mera äventyr! Och då känns en husbil som en kul investering. Jag har faktiskt funderat på en i ett par år nu, men vi är ju två som ska dela på detta och det är inte alltid man är på samma plan. Mitt intresse hade svalnat lite, men är nu hetare än någonsin när faktiskt Fredrik ÄR på! Ett hus på hjul!
Det som lockar mig med just husbil är hur enkelt man kan åka från ett ställe till ett annat, och att man kan stå på så många olika ställen. Äventyrslistan är lång!
Igår åkte vi till Forsbergs Fritidscenter här i Linköping. Det ligger i Jägarvallen precis vid Däckhuset. Det första vi såg när vi kom in var alla nya skinande husbilar och husvagnar. Dessutom fastnade ögonen på en ”plåtis”. En plåtis är en van byggd i plåt som gjorts om till en camper-van. De är oftast kortare och smalare än en husbil, och är därför också smidigare att köra och parkera. En sån funderade jag på först! Men sen gick jag in i en och fick klaustrofobi, så den planen skippar vi antagligen.
En kompakt husvagn känns mer som oss. Den på bilden nedan är en halvintegrerad husbil som är ca 7,5 m lång. Det känns lite väl stort kan jag tycka. Men det finns en enklare modell som heter Optima OnTour som är kortare. Ju större desto mer boyta och mer bekvämligheter, men det är också begränsande på vart du kan köra och vart du kan ställa husbilen. Vidare är en större husbil tyngre och du får bara köra en husbil som väger max 3.500 kg med B-körkort.
Jag vill inte känna mig begränsad på något plan alls egentligen, så en kort husbil som Optima OnTour känns som det bästa av båda världar.
När jag gick in i den längre husbilen nedan så kändes det ”wow” direkt. Ljus inredning, bra planlösning, ett litet hörnkök, en stor kyl, och ett bra badrum. Baktill på bilen finns ett lastutrymme (garage) där vi kan få in våra cyklar. Det är också ett av våra krav; att cyklarna får plats INNE i husbilen och inte behöver förvaras utomhus med risk för stöld.
Så nu ska vi bara fundera, fundera lite till, läsa på ännu mer och sen till hösten hoppas jag att vi kan beställa en till nästa år!
Den här blev jag kär i! En Hobby Optima De Luxe T75 HGE – Forsberg Edition <3
Vi tar en titt på insidan av Hobby:n va!
Kolla vilket stort garage!
Fick ett väldigt bra intryck av Forsbergs Fritidscenter. Vi var inne på Fritidsfordon Öst i Tornby också, men de är mer inriktade på Adria. Fick en bättre känsla i Hobby-husbilen, den kändes mer påkostad än Adrias instegsmodellen.
