Eller ja, det måste inte vara just havet faktiskt. Men enligt resmåls-listan längre ner så är nog iallafall just hav en gemensam nämnare.
Jag är en person som är nyfiken och tar ofta omvägar dit jag ska för att det såg fint ut därborta. Eller ”vad var det där för en gullig liten gränd?” osv. Och då kanske den jag reser med lätt blir lite trött på mig. Man är liksom hela tiden två stycken som ska anpassa sig efter varandra. Och det är fine ibland, men ibland vill jag bara vara mitt knäppa jag och inte behöva ta hänsyn utan göra precis det jag vill. Ibland vill jag ge mig av själv.
Vacker natur och arkitektur kan vara så bedövande vackert för mig. Och jag har märkt att jag verkligen blomstrar som person när jag får min dos av det här. Jag minns första gången jag blev rörd av något riktigt vackert och det var när jag var i Köpenhamn med mamma för en massa år sedan. Jag var tonåring och vi besökte Glyptoteket. Det var verkligen min första annorlunda upplevelse av konst och jag minns att håren ställde sig på armarna när vi gick runt bland alla marmor-skulpturer.
Det är förmodligen därför jag föredrar att springa i skogen framför i staden, att jag mer tittar efter djur när jag åker/kör bil istället för att tänka på vad jag ska äta till middag, varför jag älskar att cykla (man får ju se så mycket på kortare tid!), och varför jag tycker så mycket om att vandra och för att inte tala om besöka nya platser. Allt det där handlar om att mätta mitt hungriga öga. Jag kan liksom inte SE mig mätt på allt som är vackert!
Platser jag vill besöka någon gång framöver är:
– Österlen
– Norge
– Kroatien
– Irland
Dessa fyra platser tillhör något av det vackraste jag kan föreställa mig. Här tänker jag att min kreativitet skulle spira och min självständighet frodas. Jag känner mig lyckligt lottad som vågar resa själv, som har möjligheten till det. Att jag dessutom är tillsammans med en man som gillar att vara själv han med är ju en stor bonus. Han typ nästan vill att jag ska ge mig iväg själv ibland så han får lite peace and quite :D
