Byxor: Casall harem metric capri. Linne: Röhnisch Oliva Crease Racerback (det fick stanna i butiken). Blå gympapåse från Nike.
Imorrn är det CrossFit igen! Träningsvärken från passet i tisdags sitter fortfarande i, mestadels i baksida lår, men det ska förhoppningsvis vara borta till imorrn. Och så hoppas jag att Linköping Health Care har G-trainern ledig imorrn eftermiddag. Längtar!
Fredrik och jag har länge drömt om en egen hund, ja i flera år. Vi älskar djur i allmänhet och det är en av det mest fantastiska vi har gemensamt.
Vi båda blir alldeles lyckliga inombords när vi ser en hund och så fort vi ser en pekar vi och ropar ”dawg!”. Och jag har en alldeles speciell relation till taxar. Jag tycker att det är den sötaste av alla hundraser och vi har ju varit på en taxkennel och där mötte vi massor av taxar. Allihop var toksöta, men en stod ut ur mängden med sin otroligt härliga personlighet. Hon, den lilla kanintaxtiken Erika, ska vi få låna hem näst nästa helg.
Dessutom går det bra att ha henne på kontoret, min chef har approvat :-)
Nu ska vi bara se hur hon trivs utan sin flock hemma hos oss. Hur Mymlan kommer reagera och så. Och så kommer vi få ett hum om hur det är att vara hundägare.
Här är hon, lilla skatten
På CrossFit:en igår knäckte jag till foten när jag gjorde en burpee så att det gjorde ont. Det gick över direkt och jag kunde fortsätta träna obehindrat. Efteråt gick jag på foten som vanligt och kände inga konstigheter. Sen igår kväll när jag lade mig i sängen och tittade på TV så svullnade foten upp och gjorde rejält ont! Kunde inte röra eller vicka på den. Jag tog smärtstillande och somnade.
Svullen fot
Smärtan försvann på en halvtimme och när jag vaknade var foten som vanligt igen. Ingen svullnad, ingen smärta. Jag som igår var övertygad om att jag skulle få hoppa på kryckor idag, men nu går jag helt som vanligt. Konstigt!
Annars är nog CrossFit ungefär världens bästa träning. Aldrig har jag haft så mycket träningsvärk som när jag kört ett CrossFit-pass. Idag gör det ont i benen och i axlarna. Det är väldigt sällan jag får träningsvärk i axlarna även om jag styrketränat riktigt tungt. Heftigt.
Jag fortsätter att ignorera vågen och jag struntar i alla konstiga regler om att man måste äta vissa saker vid vissa tillfällen. Efter träning faller det sig ändå ganska naturligt att äta något litet om jag får tillfälle, för då är jag ofta hungrig. Igår åt jag till exempel en Skyr eftersom det är så smidigt med medföljande sked.
Ofta när man äter någon form av lågkolhydratkost är man intresserad av människans ursprung och hur vi är designade för att äta och leva. Vi är förmodligen inte byggda för att få en jämn tillströmning av mat hela dagarna. Kroppen ställer alltså inte in sig på svält om man inte äter var 3:e timme.
Frågor som man kan tänkas ställa sig är:
Är det rimligt att en kemiskt framställd produkt som margarin som bara funnits i 50 år är nyttigare än smör som har funnits i tusentals år?
Är det rimligt att man får cancer av kött när det varit basen i människans kost i miljontals år?
Är det rimligt att mättat fett (som finns insprängt i naturligt kött) är farligt för oss?
Är det rimligt att våra husdjur, våra hundar, som härstammar från vargen, får äta torrfoder som till största del består av olika sädesslag? Vem har sett en hund i naturen tugga på vete eller majs?
Är det rimligt att uppbyggda dämpade löparskor skyddar oss från skador när vi är byggda för att springa barfota? Miljontals år av evolution tror jag har större försprång än 50 år av tillverkning av Nike-skor.
Ja, sådär kan man hålla på. Ifrågasätta, granska, vara kritisk. Att ifrågasätta allmänna ”sanningar”. Alla veeet ju att Tallriksmodellen är det bästa för optimal hälsa för alla? Alla veeet ju att man måste proppa i sig kolhydrater för att kunna bygga muskler? Precis som att alla visste att jorden var platt för några hundra år sedan. Som Colting säger:
”Förmågan att kunna ifrågasätta både dogmer, samtid och den företeelse som vi brukar kalla ”normalt”, är det viktigaste verktyget och förmågan som vi kan besitta!”