5:an i Olstorp

Carro och jag drog iväg till Olstorp för att springa 5:an där. Jag har hört många skräckhistorier om hur jävligt det spåret är, så jag ville såklart bilda min egen uppfattning :) Spåret började ganska snart med en sjujäkla brant och lång backe, vi trippade uppför den. Spåret var väldigt fint och det var mysigt på alla sätt och vis, förutom backarna!

Det var 3-4 st riktiga mördarbackar att ta sig upp för. Mina vader började strejka efter första backen och gav sedan inte med sig trots att jag försökte stretcha och skaka bort mjölksyran. Aj! :( Annars kändes det ganska bra. Jag var ju nära maxpuls mest hela tiden, men att springa såhär kuperat i skogen är ändå riktigt bra. Man hinner aldrig ha tråkigt! Och det är väl det som jag älskar med terränglöpning generellt.

Carro peppade mig hela vägen och vi tog oss runt på 42 min! Jag var helt färdig när vi kom i mål, men ungefär 10 min efteråt kände jag att jag gärna ville springa det här spåret igen. För om jag klarar 5:an i Olstorp (utan att gå) klarar jag nog alla spår i Linkan sen!

Bjussar på ett filmklipp nedan, vi råkade komma emot filmningsknappen på kameran ett par ggr ;)