Soligt långpass utan kolhydrater :-)

Efter lördagens inlinesåkning ville jag veta hur kroppen hanterar ett långpass utan kolhydrater. När jag kom hem från jobbet åt jag köttbullar med majonnäs och ketchup och försökte ladda Garmin så mycket det gick innan jag gav mig ut. Den hade nämligen helt tomt batteri, och jag hann ladda den till ungefär 15%.

Jag tog Haningeleden bort till Ekholmen, genom Johannelund och in till stan, längs med Stångån förbi Cloetta Center, genom Tornby, rundade Skäggetorp, besegrade Glyttingebacken och körde igenom Ryd på kass asfalt. Här dog Garmin. Rätt bra tajmat ändå med bara 2 km hem.

Dessvärre inget Berlin-tempo direkt, men så har vi ju inte Berlin-förutsättningar i Linkan heller. Massvis med trafikljus, backar, vägbyggen, motvind och bitvis kass asfalt.

Jag satsade på att hålla ett så jämnt tempo som möjligt och orka hålla. Det gick bra att åka på LCHF med bara en flaska vatten som färdkost. 25 km blev det. Betydligt längre än vad jag hade tänkt, men eftersom jag kände mig stark körde jag på. Medelpuls 178 bpm (83% av max).

Så jag kan konstatera att det funkar ganska bra även med långpass på LCHF. Nyckeln tror jag sitter i att ta det lugnt de första kilometerna för uppvärmning. Det går inte att ösa på redan från start. Det kändes tyngre än normalt vid motvind, men när jag hade sid- eller medvind eller åkte skyddat så rullade det på fint. Det som gör mig trött är främst dålig asfalt mot slutet som ger mycket vibrationer och sänker farten. Här skulle jag exempelvis kunna köpa en uppsättning med mjukare hjul som gör åkningen skönare på grov asfalt.

När jag kom hem var Bettan här och vi tittade på nya avsnittet av Game of Thrones.

Matdagbok:
Sallad gjord på två ägg, kyckling, mozarella och coleslaw
Köttbullar med majonnäs och ketchup innan passet
Kesella 1% och två kokta ägg med majonnäs efter passet