Diet

Sådär. Nu har jag fastat i 24 timmar.

Bakgrund:
Jag älskar att experimentera med kost och är nu särskilt intresserad av olika ätfönster. Jag vill återställa och optimera mina hormonella nivåer (mättnadshormoner som Ghrelin och aptitstimulerande hormoner som Leptin). Eftersom jag sällan nöjer mig när jag är mätt och fortsätter att äta är det något som inte stämmer.

Samtliga av alla vällevnadssjukdomar (fellevnadsjukdomar är ett bättre ord egentligen) beror på överkonsumtion av framförallt socker och kolhydrater och att det äts i tid och otid. Vår tids tillgänglighet på mat känns inte naturligt. Förr kunde man gå en dag eller två helt utan mat. Att kroppen då skulle brytas ned på denna tid är högst otroligt. Det är ju nu kroppen ska göra sig redo att finna föda och behöver boosta upp systemet!

Såhär skriver Jonas Colting om periodisk fasta på sin blogg:

Vi behöver vare sig äta så regelbundet som vår moderna kultur förespeglar oss och vi mår bra och bättre av kortare perioder av fasta då och då.

Återigen, som ett resultat av flera miljoner års evolution, är det rimligt att tro att vår tids tillgänglighet och överflöd av livsmedel är representativt och realistiskt som förklaringsmodell för hur människan ätit genom tiderna? Har vi haft en så jämn, god och hög tillgång på föda att vi alltid kunnat äta tre till fem gånger per dag med en efterrätt till kaffet på det? Naturligtvis inte! Snarare är det så att vi ofta var utan fast föda i ett eller flera dygn av olika anledningar. Och i syfte att överleva de kortare perioderna av svält så utvecklade kroppen olika försvarssystem som skulle sörja för vår energiförsörjning och vitalitet; främst vår fettförbränning och den kraftiga utsöndringen av hGH som bland annat återanvänder nedbrutet muskelprotein i en ny proteinsyntes.

Det är alltså väldigt bra att implementera kortare perioder, 24 till 36 timmar, av fasta då och då. Upp till en gång i veckan faktiskt. En sådan fasta definieras av att man helt enkelt inte äter någon fast föda eller dricker något annat än vatten. Syftet med detta är naturligtvis att man inte ska stimulera sitt blodsocker med påföljande insulinutsöndring. Den bästa och mest effektiva dygnsfastan löper från middag till middag eftersom man då redan har klarat av halva fastan under natten när man ändå sover.

Många tror att ett dygn utan mat är rena tortyren och att man är på gränsen till fysisk och mental kollaps och visst kan det vara så de första gångerna. I synnerhet om man är en extremt sockerdriven person. Men som de flesta vet så är det just närvaron av insulin (efter att ha ätit socker/kolhydrater) i blodet som triggar aptit och en kaka blir gärna tio kakor och en smörgås blir tio smörgåsar för man blir inte nöjd och tillfreds annars när suget sätter in. Under fastan så är insulinet inte en faktor och aptiten eller det typiska ”suget” är inte närvarande på samma sätt. Dock kan ju den känslomässiga vanan eller ens belöningssystem sätta krokben men då har man ju också upptäckt att man är slav under sockret på mer än bara det fysiska planet.

Hur har jag mått?
Förvånansvärt bra! Ingen hunger förutom på förmiddagen ett par timmar innan lunch. Jag intog mitt sista mål mat vid lunch igår och åt ingenting förrän lunch idag. Hungern höll sig borta och då tog jag ändå 1,5 timmes rask barnvagnspromenad med Frida och hennes lilla Olivia på kvällen. Jag somnade nöjd och vaknade nöjd. Jag vet dock inte hur jag hade mått om jag inte ätit ett särskilt stort mål mat innan fastan började. Det blir särskilt viktigt att tillföra energi och näring när man bara äter ett mål mat om dagen.

Fördelarna med periodisk fasta är många:

• obefintliga insulinnivåer vilket reglerar aptit och metabolism
• en jämn energinivå under hela dygnet
• fettförbränningen ökar dramatiskt, inte minst under frånvaron av insulin
• viktminskning
• tillväxthormon; hGH, utsöndras i högre grad än annars
• man bryter fixeringen vid mat eller vissa livsmedel
• man lär sig känna igen hunger och aptit och att undvika det rutinmässiga ätandet som görs per automatik oberoende av mättnad.
• matsmältningen får vila och blodflöde dirigeras till andra delar av kroppen
• produktiviteten i övriga livet ökar när ”allt” inte handlar om mat och ätande