Browsing Category

Tankar

Livet, Tankar

Skulden

Jag är snart 28 år. Dags att skaffa barn nu kanske? hör jag folk säga. Jag har knappt haft en tanke på att skaffa barn. Jag tycker om mina vänners barn och kan bli sugen på att en egen knodd när jag umgås med dem, men sen går det över.

Jag har tänkt att barn vore bra för egot, att man kan fokusera på någon annan istället för sig själv. Men om jag behöver fokusera på mig själv ett tag till då? Om jag inte har hittat mitt sätt att leva och ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna visa det för mitt barn? Hur ska jag kunna bli en bra förälder om jag har en massa bagage som jag inte bearbetat?

Jag vet nog vad som är bäst för mig, men jag vacklar och trevar. Jag har ett öppet sår som aldrig får läka och jag bär på skuld, på dåligt samvete. Och det dåliga samvetet tär. Jag vet inte vad jag ska göra för att få det att försvinna.

Tankar, Träning

TV3 Dokumentär om ”elit”tränande motionärer

Tittade på TV3 Dokumentär igår som handlade om ”motionärer som tränar mer än eliten”.

Ni kan se programmet på TV3 Play.

Tre tjejer var med; en gymtjej, en multisport-brud och så marathon-Mia som springer långt.

Vad jag uppfattade var det dock ingen av de här tjejerna som var med som tränade på elitnivå även om åtminstone en av dem haft en sjuklig relation till träning. Ta en elitlöpare till exempel, han/hon springer säkert 15-25 mil i veckan och tränar mot att ständigt persa, marathon-Mia springer i snitt 7.

För någon som inte tränar verkar 7 mil i veckan säkert sjukt, men för en inbiten löpare som sprungit i flera år är det inget märkvärdigt. Dessutom tyckte jag att Mia hade en sund inställning till sin träning, hon kändes avslappnad och beskrev sin träning som något väldigt positivt.

Programledaren fick följa med en av tjejerna på ett pass Nordic Military Training och det var ett himla gnäll på henne. TV3 vinklade den träningen till något negativt istället för positivt. De hade ju kunnat visa att det var en allsidig träningsform med stor gruppgemenskap, istället var det en träning för ”dårar” ungefär. Att ha med en otränad programledare som ska testa på en tuff träningsform kommer ju inte att skutta av glädje precis, så det blir ganska missvisande.

Dock kan jag kanske tycka att det är tråkigt att multisport-brudens värsta mardröm vore om hon inte kunde träna mer. När någonting blir så viktigt känns det inte balanserat.

Enligt mig var det en dokumentär som skildrade tre personers olika relationer till träning. En dokumentär som egentligen kanske inte sade så mycket mer än att det finns folk som tränar mycket och folk som tränar lite, och det är oftast de som inte tränar alls som tycker att de som tränar mycket är extrema. Experterna menade att det är bra att vara vältränad men att träna för mycket är skadligt. Vad som är ”för mycket” är dock upp till var och en att avgöra.

Såg du dokumentären? Vad tyckte du?

Tv3 Play

Livet, Tankar

Läser just nu: Snällfällan

Läser just nu boken Snällfällan: att bryta med känslomässigt ätande skriven av Lisbeth Stahre och Veronika Ryd. Jag har tidigare skrivit om boken här.

Jag har läst ungefär 5 kapitel och just den här sidan grep tag i mig. Får mig att tänka på hur kroppskontroll ofta används som ett vapen utåt. Jag har väl själv tänkt på det viset när livet varit kaotiskt. ”Jag är iallafall smal” har liksom varit en tröst. Tragiskt jag vet…

snällfällan

Boken är full av saker som jag känner igen och jag har redan nu fått en del aha-upplevelser om varför jag beter mig som jag gör, men också om andras beteenden. Jag har varit inne i en lång period av både känslo- och vaneätande. Jag äter (socker) när jag känner att jag inte har kontroll på en situation, när jag är orolig eller när jag har människor omkring mig som jag inte vet hur jag ska hantera.

Jag kämpar hela tiden för att få ihop tillvaron rent känslomässigt. Träning hjälper mig otroligt mycket att slappna av och jag blir en gladare människa av att träna, men jag vet också när jag behöver vila och jag har fortfarande utrymme för andra glädjeämnen i livet som att träffa vänner eller åka iväg och fotografera. Det är samspelet mellan alla de här sakerna som ger mig livskvalité, inte enbart ett.

Att jag har gått upp i vikt är förmodligen ingen nyhet, men det har på sätt och vis hjälpt mig. Det har fått mig att förändra saker i mitt liv som har med mitt inre välmående att göra. Jag har inte kunnat gömma mig bakom en ”perfekt” kropp. Jag har slutat på ett jobb där jag vantrivdes, jag har tagit avstånd från personer som tar mer än ger… Det har fått mig att må bättre och jag inser att mitt värde inte ligger i hur min kropp ser ut.