Tankar

Jag drömmer mardrömmar ganska ofta och inatt drömde jag obehagligt.

Jag drömde att jag hade en annan person efter mig i hälarna hela tiden. Personen tjatade och tjatade om att få vara med mig men jag ratade personen. H*n drog i mina armar och kläder för att försöka få stopp på mig och h*n dök upp överallt vart jag än befann mig. Jag kände mig jagad och förföljd. Jag ratade personen för h*n var en energitjuv. En energitjuv jag äntligen vågat säga ifrån till. Drömmen kändes omtumlande och jag sitter här och funderar på den. Drömmen är som tagen ur min verklighet. Det här har jag varit med om, det här är någonting jag tänker på varje dag.

Vad är en energitjuv?
Jag tror vi alla råkat ut för en nån gång. Du kanske har råkat ut för en situation där du umgåtts med en person och känner dig alldeles tömd på energi efteråt? Då har du säkerligen stött på en energitjuv. Det har hänt många gånger att jag berättar om en rolig nyhet eller händelse och personen jag pratar med helt tystnar, ställer inga följdfrågor och helt enkelt inte visar något intresse över huvud taget.

Energitjuven har alltid stort behov av att ha rätt i diskussioner och är svåra att avbryta. De höjer gärna rösten när någon försöker ingripa/delta i samtalet och är allmänt uppsluppna av sig själva och kräver all uppmärksamhet och är noga med att poängtera att du har fel.

Oftast är energitjuvarna väldigt trevliga utåt. Jag har aldrig stött på en otrevlig energitjuv utan de är alltid charmiga och trevliga i början. En socialt lyckad och välanpassad person kan till exempel bära på bortträngd vrede. Den kan när som helst explodera eller också pyser den ut lite i taget mot vänner eller andra oskyldiga människor i omgivningen.

Här har jag ytterst svårt att sätta gränser. Det gör bara att jag hamnar i kläm, förlorar min energi och blir nedstämd.

Jag läser just nu boken Nedkopplad som handlar om en familjs experiment att slopa mobil, dator och TV i ett halvår:

Hej då tv! Hej då internet! Hej då mobilen!

Att vara nedkopplad medför problem, både praktiskt och känslomässigt. Men när bitarna väl börjar falla på plats så sker något oväntat familjen som tidigare brukade sitta framför varsin skärm och skicka snabbmeddelande till varandra via nätet börjar plötsligt att prata med varandra, spela spel och äta gemensamma middagar, något som var helt otänkbart före Experimentet.

Att ibland bara strunta i att sitta framför datorn större delen av kvällen, vilken hit! När vi kom hem lagade vi mat ihop, sedan kom Fredriks storasyster Anna på besök. Efter det sprang vi ett varv i skogen och sedan badade vi och jag fick massage. Hann skriva ett blogginlägg lite snabbt, inget slösurfande eller tidsfördriv vid datorn eller TV:n. Förundrades av Stefan som skuttade omkring i vardagsrummet (han brukar få springa av sig en timme varje dag). Sen gick jag och lade mig.

Det känns som att vi kommer anamma den här livsstilen mer och mer. Jag har redan tagit bort Instagram- och Facebook-appen från min mobil. Jag vill leva mer i nuet, inte som att delar av mitt liv bara ses som en Instagram-bild eller en frän statusuppdatering. Jag vill vara mer närvarande. Därmed inte sagt att jag kommer slopa bloggen. För den pockar inte på min uppmärksamhet som Instagram och Facebook gör. Bloggen ger mig utlopp för min kreativitet och det vill jag inte tappa bort.

Någon som går med liknande tankar?