Browsing Category

Tankar

Tankar

Tre pod-tips

När Ivana och jag åker runt Vättern och gör bok så lyssnar vi ibland på olika podcasts. Vi älskar att prata om hur vi fungerar, känner och tänker. Vi pratar ofta om hur det är att vara HSP (högkänslig) och hur jag genomgick en ADHD-utredning innan jag förstod att det var just högkänslig jag var. Och mina problem hänger antagligen ihop med hur det är att vara kreativ.

Jag minns en gång när jag pluggade Grafisk Design på Högskolan i Dalarna. Det var under 2008 som jag flyttade upp till Borlänge. Tiden gick och jag mådde allt sämre. Jag bodde i ett segregerat område där bilbränder inte var ovanligt, jag hade flyttat ifrån Fredrik och mina vänner och hade lite svårt att komma någon annan nära. Även om jag först klarade mina tentor bra och fick 4:or i mina inlämningsuppgifter så blev studierna tuffare och jag ville träffa skolans psykolog.

Jag steg in i rummet och psykologen satte sig i en av fåtöljerna vid ett bord. Jag minns att han hade armbågarna på armstöden och fingrarna ihop så att de snuddade vid skägget. Han sa inte hej, vi tog inte i hand. Vi presenterade oss inte för varandra. Han satt bara tyst och tittade på mig. Jag upplevde hela situationen så olustig att jag brast ut i tårar. Jag grät och grät.

En kort tid senare ansökte jag om att få studieuppehåll och flyttade hem till Linköping. Det var en sån oerhörd lättnad för mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om dagarna, men jag var iallafall trygg. Jag ångrar inte mitt beslut idag, även om jag såklart hade önskat att jag kunnat fullfölja min utbildning.

Anyhow, här kommer några podcast-avsnitt som jag har lyssnat på nyligen:

Jag är sjuk i huvudet – HSP och känslor

Kropp & Själ – Vårt behov av tystnad

Jag är sjuk i huvudet – Personlighetsstörningar

Tankar

Ruset

Gräset mot tårna, cykla, upplevelsen av att klara ett läskigt drop, susa nedför en backe riktigt fort, testa barfotalöpning, se hur mycket vikt man kan lyfta, göra en bok, föreläsa, uppleva en slående vy över ett vackert landskap..

En dag utan händelser är en bortkastad dag. Jag kan inte bara sitta inne en hel dag och inte upptäcka nånting. Undantagsfall om jag haft en intensiv jobbperiod såklart, då är slappedagar rätt sköna.

Jag tror människor är väldigt olika här. Personer som går till samma arbete i 40 år och påtar i trädgården känner sig nöjda med det. De träffar samma kollegor, kanske bor i samma lägenhet och äter samma mat varje torsdag. Människor som hoppar fallskärm, kör triathlon eller bestiger berg trivs med det. Flyttar vart tredje år, byter jobb lika ofta.. Vissa är adrenalin-junkies medan andra inte är det.

Hur funkar ni? Är ni ute efter kicken eller nöjer ni er med hemmamys? :)

DSE_1561
 

Löpning, Tankar, Träning

Komsi kondisen!

DSE_0032s

Hela vintern har jag satsat på styrka. Riktig råstyrka. Få repetitioner och tungt som fan.

Nu känner jag att det är dags att satsa på konditionen. Vi flyttar ut på landet i april och det innebär a whole lotta grusvägscykling med fina vyer. Och sen är det ju MTB-Vättern och säkert nåt mer skojsigt lopp jag vill cykla eller springa.

Jag har kört tre spinningpass på 1,5 vecka och det känns ganska bra. Jag kör spinningen på Friskis&Svettis och gillar att varva Spin soft (som är lite lugnare) med Spin distans (som just nu känns rätt tufft).

I måndags skulle det varit ett Spin soft-pass men det blev bytt till Spin distans. Det var lite jobbigt att ställa om. Känner mig lite känslig mot ledarnas musikval och medan ledaren i fredags hade skitbra techno-musik så hade passet i måndags inte lika bra musik. Fann mig själv lite irriterad där på cykeln, förmodligen för att jag hade tänkt mig ett annat typ av pass.

Hur som helst så skulle jag gått på spinning ikväll, men avbokade pga lathet. Jag är rätt dålig på att tvinga mig iväg på träning där jag vet att jag kommer ta ut mig nära max. Där jag ska pressa mig själv under en relativt lång period. Speciellt nu när min psykiska hälsa inte är på topp och jag hela tiden befinner mig på randen till utmattning. Då kan ett tufft konditionspass trigga stressignalerna i kroppen.

Så jag snörade på mig mina löparskor och gav mig ut på ett kort intervallpass istället. Luften kändes kall, temperaturen låg på nollan. Inte ett pass som kommer gå till historien, nä det kommer nog vara bortglömt redan imorgon. Men små små steg.. :)