Den här värmen alltså. Jag vill inte gå ut. Men lik förbannat gör man det ändå. Och lik förbannat bokar man in en cykeldejt på stans maxpulsbana nummer 1. Vallabanan är kort, men det är ta mig fan upp och ner hela tiden. Och rötter. Massor av rötter på raksträckorna. Finns ingenstans att vila. Men det är också därför den är kul.
Vi mötte upp Sonny och körde två varv på Vallabanan. På andra varvet tränade vi på lite tekniska saker, typ knixiga passager. Vissa grejer tycker jag fortfarande är läskiga fast jag cyklat här hundra gånger. Oftast är det små fjantgrejer som smala passager mellan stenar i en kurva eller så. Tog mig nerför monsterhällen (obs! inte den på bilden, monsterhällen är typ tre gånger värre) som jag inte klarat sedan innan cykelkraschen för ett år sedan. För mycket hjärnspöken har satt stopp. Men idag (på tredje försöket) satt den! :)
Efter ca 1,5 timme var vi slutkörda i både kropp och knopp. Nu blir det glass!
Trevlig helg!
2 Comments
Kan jag också få en cykeldejt på den banan? ;)
Självklart Anna! När kommer du? :D