Just ja! För att jag jobbade röven av mig i april och nu i maj så har jag råd med denna nyhet:
Nellborgs har beställt Giant-hojen till mig så med lite tur har jag den på fredag *dansar happydance*
Oavsett hur jobbigt jag tycker det är att gå upp kl 8 för att vara i Kisa klockan 10 och intervjua o fota med Ivana, så är det SÅ värt det när man kommer till ett sånt här ställe. Café Columbia, ett urmysigt café från 1921 som tidigare varit både emigrantbyrå och olagligt(!) apotek. Mumsig morotskaka och västerbottenpaj får jag lita på att dom har, för jag åt inte en smula. Istället fixade dom en kycklingsallad åt mig.
Är inne på dag 8 med Whole30 och det funkar fint. Mycket enklare än t ex fakir eller strikt LCHF. En fördel som jag vill lyfta fram är att paleo är mycket mer socialt accepterat än LCHF trots att det egentligen är en hårdare diet än LCHF. Åtminstone jag upplever det så. Och när man tackar nej till fikabröd kan man säga ”men jag tar gärna en frukt istället”. Det känns som att det är mer accepterat att skippa mejerier än t ex frukt.
Och jag måste säga att salladsbarerna som finns i matbutikerna nu är en verklig räddning! Det är bara att plocka på sig kyckling, oliver, avocado och grönsaker. Ibland köper jag med mig en ask färska hallon också. Det känns lyxigt :)
Under hela Whole30-perioden ska man inte väga sig eller räkna kalorier. Det gör att jag känner efter och äter tills jag är nöjd. Vågar lita på mina egna signaler. Att inte räkna kalorier känns sunt, det är inte det livet ska gå ut på. Utan äter man en väl sammansatt kost som är näringstät, skänker mättnad, tar bort sötsuget osv. så tror åtminstone jag att viktnedgången kommer automatiskt. Kanske inte i raketfart, men att inte ha bråttom är kanske sunt ibland? Jag som alltid har bråttom med att allt ska ske på stört. Det här känns bra för mig.
Målet med Whole30 är (förutom att må bra o gå ner i vikt) att hålla fast vid något, och att släppa kalori- eller vågfixeringen.
Igår fotade jag ett bröllop i Vadstena. Vigseln ägde rum i Skänninge och festen i Vadstena och det var även där vi tog porträttbilderna. Det var ett riktigt flott bröllop med frack och långklänning. Paret var så fina och dagen bjöd på ett riktigt toppenväder!
Nu ser jag fram emot en lugnare vecka med mindre jobb och mer rum för själen – i skogen. För även om jag älskar att fotografera och tycker det är en ynnest att jag får jobba med det så blir det för mycket ibland. Jag måste varva ner. En hektisk period följs av en lugnare. That’s how I keep my calm and creativity.
Imorgon har jag en provfotografering inbokad inför ett bröllop på lördag och på fredag har jag bokat in en hundfotografering som egentligen skulle blivit av förra veckan men det regnade så vi flyttade på den. Helgen efter det åker jag iväg på mtb-läger i Nora strax ovanför Örebro. Ja, ni hör ju hur fullsmockade helgerna blir, men då är det extra noga med att tagga ner lite i veckorna och kanske inte fotografera fem hus som jag gjorde i fredags.
Fördelen att vara egen är att jag själv kan styra hur mycket eller hur lite jag vill jobba. Och det här med att kunna lägga jobb på eftermiddagarna ibland så jag får sovmorgon, det är en förutsättning för att jag ska må bra. Det går åt många sena kvällar att redigera bröllopsfoton vill jag lova.
Den här hojen är jag minst sagt intresserad av! Finfina komponenter, heldämpad, 27,5″ och den är sketasnygg! Som en karamell! Sambon har approve:at ett inköp av ny mtb så nu är det bara för mig att skramla ihop slantarna <3
Ok. Nu har jag testat en fulldämpad 29:er på Trek on Tour som demade cyklar ute vid Tinnerö idag. Mötte upp Maria och Kristofer, sedan anslöt även Johan och Robert. Träffade på en nätbekant också och hejade lite på henne. Johan var också sugen på att testa en heldämpad så vi körde blåa lätta banan och sen en loop på gula medelsvåra banan i Vidingsjö.
Vad ska jag säga? Jag är kär! Den bara svalde alla ojämnheter och jag fick ett helt annat flyt i körningen. Både jag o Johan är nu helt överens om att det är en sån här vi måste ha!
