Vrinneviskogen. Revansch?

Det började bra. Fint flyt. Orkade flera knixiga backar som jag inte klarat sist. Körde dock med för högt tryck i däcken från rundan dagen innan och tappade greppet och kraschade. Värsta kraschen hittills. Landade hårt på vänster sida och hann inte ta emot mig med händerna. Tappade andan för en stund och fick panik. Började storgråta av rädsla. Fredrik undersökte och tröstade. Jag var nära att slå sidan i en vass sten och gått mot en säkert bryta-ett-revben-öde. Som tur var resulterade det bara i en lårkaka och en uppskrapad armbåge.

När jag lugnat ner mig släppte jag ut luft ur däcken och fortsatte. Aningen skärrad och med tillförsikt. Sen kom nästa ”aj”. Körde ner i ett lerhål där det tog tvärstopp och huvudet slungades framåt. Det gjorde ont i nacken ett tag efter det. Sen kom alla omöjliga uppförslut och hällar, där jag fick gå. Blev förbannad för att jag inte kunde eller orkade.

Var helt slut när varvet på ca 8 km var färdigt. Kom runt 4 min snabbare än sist inkl. krasch. Alltid nåt.

Dagens finaste: När vi satt och fikade på en varsin stubbe i en glänta och tittade på två rådjur som helt ovetandes om vår existens betade och skuttade omkring på ängen.

Påminn mig om den här videon när jag gnäller över att det är blött och halt i Vallaskogen senare i höst. Regn och stenhällar är ingen bra kombination. Spana in uppförslänten runt 00:30 in i filmen, dom ba ”wtf!”:

Vi har läst att Malmslätt ska bjuda på sköna singletracks där man kan ligga på lite i fart. Vi hittade till någon slags start och följde gult och rött spår inne i skogen. Känns som att vi var lika mycket rätt som fel när vi passerade en del löpare.

Vi snurrade på där inne i skogen och det blev en rejäl pulshöjare. På hemvägen svängde vi in i Gamla Linköping och åt medhavd matsäck, drygt 20 km senare.

Plus för flack skön bana, minus för att vi inte visste hur man skulle åka eftersom stigarna är omärkta. Nu valde vi att cykla på löparstigar. Rätt, fel? Who knows.. Skulle jag åka hit igen? Nja. Jag gillar mer renodlade mtb-banor (märkta) med mer tekniska partier där adrenalinet får spruta. Men perfekt för nybörjare på mtb eller om man bara vill ta en skön cykelutflykt en seg lördagseftermiddag.

Två veckor uppehåll från cyklingen. Det har märkts. Usch vad sur och nere jag har varit de senaste dagarna. Det är jättemycket jobb med bostadsfotograferingen och så fotade jag ett bröllop i helgen.

Ikväll tänkte jag att jag skulle ge mig fan på att komma ut. Och ut kom jag. Snurrade runt i Vallaskogen tillsammans med Fredrik och kraschade vid första försöket upp för peaken, men klarade andra försöket.

Ligger på lite mer utför nu och försöker att inte bromsa i onödan. Det är ju lätt att bromsa på vissa partier bara för att ”man alltid gjort det”, men jag försöker tänka ”behöver ja verkligen bromsa här?”. Har äntligen lärt mig ett lite knixigt linjeval där man luras att ta ytterlinjen i en högersväng där det står ett träd på sidan så jag alltid får stopp. Nu håller jag mig på insidan och kom igenom kurvan och förbi trädet utan problem.