Vi har läst att Malmslätt ska bjuda på sköna singletracks där man kan ligga på lite i fart. Vi hittade till någon slags start och följde gult och rött spår inne i skogen. Känns som att vi var lika mycket rätt som fel när vi passerade en del löpare.

Vi snurrade på där inne i skogen och det blev en rejäl pulshöjare. På hemvägen svängde vi in i Gamla Linköping och åt medhavd matsäck, drygt 20 km senare.

Plus för flack skön bana, minus för att vi inte visste hur man skulle åka eftersom stigarna är omärkta. Nu valde vi att cykla på löparstigar. Rätt, fel? Who knows.. Skulle jag åka hit igen? Nja. Jag gillar mer renodlade mtb-banor (märkta) med mer tekniska partier där adrenalinet får spruta. Men perfekt för nybörjare på mtb eller om man bara vill ta en skön cykelutflykt en seg lördagseftermiddag.

Två veckor uppehåll från cyklingen. Det har märkts. Usch vad sur och nere jag har varit de senaste dagarna. Det är jättemycket jobb med bostadsfotograferingen och så fotade jag ett bröllop i helgen.

Ikväll tänkte jag att jag skulle ge mig fan på att komma ut. Och ut kom jag. Snurrade runt i Vallaskogen tillsammans med Fredrik och kraschade vid första försöket upp för peaken, men klarade andra försöket.

Ligger på lite mer utför nu och försöker att inte bromsa i onödan. Det är ju lätt att bromsa på vissa partier bara för att ”man alltid gjort det”, men jag försöker tänka ”behöver ja verkligen bromsa här?”. Har äntligen lärt mig ett lite knixigt linjeval där man luras att ta ytterlinjen i en högersväng där det står ett träd på sidan så jag alltid får stopp. Nu håller jag mig på insidan och kom igenom kurvan och förbi trädet utan problem.