Det känns lite sjukt att det snart bara är 3 veckor kvar innan vi får nycklarna till nya lägenheten. Här har jag gått i 1,5 år och väntat på att få flytta in till stan och nu sker det. Och jag tror jag inte trivts så här bra på Wallsnäs sedan vi flyttade in. Kanske att det beror på att jag vill maximera upplevelsen nu när det är så kort tid kvar som vi ska bo här. Kräma ur det sista liksom.
I veckan köpte jag silkespapper att packa in porslin och ömtåliga grejer med och vi packar ungefär två flyttlådor om dagen. Lägg till ca en flyttlåda per dag, hittills, som vi skänker. Vi tar med en låda då och då när vi åker in till stan och lämnar till återvinningen.
Ju mer jag skänker, desto färre prylar behöver jag packa ner, och bära till nya läggan. När jag tänker på det sättet är det mycket lättare att göra sig av med sentimentala saker. Det kan vara saker jag fått för länge sen som jag haft kvar bara för att jag fått dem.
Min filosofi med den här flytten är att bara ta med mig saker jag blir glad av. Till exempel har jag skänkt bort en kista jag fått av min farfar när jag var liten. Jag har aldrig haft en bra plats för den och jag tycker inte längre den är fin. Det är alltså en sak jag haft kvar i över 20 år bara för att jag fått den av någon jag tycker mycket om.
Så, det jag gör är att jag håller i saken jag vill skänka, sälja eller behålla och ställer mig frågan ”Gör den här saken mig glad?”. Om nej, så säljer eller skänker jag den. Om ja, så packar jag ner den i en flyttlåda och tar med mig den till mitt nya boende.
Jag har sålt av med all min nyföddfoto-rekvisita då jag inte gör den typen av fotograferingar längre. Jag har haft kvar det för att jag haft plats för det, men dit vi flyttar nu finns inte lika mycket förvaringsmöjligheter.
Tänker också att jag gör mig av med saker som ”är bra att ha”. Har det inte kommit till användning under det senaste året så ryker det. Vill inte ha saker som tar upp plats och skapar oreda.. För mycket prylar eller saker man har kvar av fel anledningar skapar obalans och stress.
Jag gillar att ha det städat och fint hemma, men det är inte jättekul att städa. Så då får jag se till att ha färre saker helt enkelt :)
Kände mig oerhört seg när jag steg upp i förmiddags fast jag vaknade innan larmet gick av. Träffade Ivana på Babettes för lunch och arbete med den nya boken. Vi är precis i början fortfarande och det är en del som ska göras. Boka in personer för intervjuer, fotografera inne i bageriet, fota recept etc. Känns dock inte alls så stressande som med t ex Vättern-boken där vi bokade in och reste runt till tusen ställen.
Ett par timmar senare befann jag mig i Linghem där jag fotograferade en bostadsrätt. Kände mig fortsatt mosig i huvudet, men som vanligt gör jag fotograferingarna bra och kraschar senare.



Lite efter kl 16 så åkte jag in till Linköping igen och hämtade upp Fredrik som hade varit och bowlat. Vi åkte till djuraffären i Tornby och köpte nytt hö till djuren och hoppade in på Sportson där jag köpte nya cleats till mina nya cykelskor! De är så grymt jäkla snygga, visst?!

Skrivade på cleats:en och gav mig ut på en tur med Fredrik. Det var rätt kallt ute, drygt 10 grader så sleeve:sen åkte på. Vi cyklade samma runda som Carro och jag körde förra veckan. Idag cyklade jag den 5 minuter snabbare och kände mig stark! Förmodligen för jag typ mölat i mig kolhydrater.
I sista jobbiga uppförsbacken innan man är hemma hade jag en lägre puls än sist. Förra veckan var den uppe och nosade på 194 bpm och idag 186. Det tar sig! Och så fort jag kom ut försvann mosigheten i huvudet, och nu är jag hur pigg som helst.







Eller ja, det måste inte vara just havet faktiskt. Men enligt resmåls-listan längre ner så är nog iallafall just hav en gemensam nämnare.
Jag är en person som är nyfiken och tar ofta omvägar dit jag ska för att det såg fint ut därborta. Eller ”vad var det där för en gullig liten gränd?” osv. Och då kanske den jag reser med lätt blir lite trött på mig. Man är liksom hela tiden två stycken som ska anpassa sig efter varandra. Och det är fine ibland, men ibland vill jag bara vara mitt knäppa jag och inte behöva ta hänsyn utan göra precis det jag vill. Ibland vill jag ge mig av själv.
Vacker natur och arkitektur kan vara så bedövande vackert för mig. Och jag har märkt att jag verkligen blomstrar som person när jag får min dos av det här. Jag minns första gången jag blev rörd av något riktigt vackert och det var när jag var i Köpenhamn med mamma för en massa år sedan. Jag var tonåring och vi besökte Glyptoteket. Det var verkligen min första annorlunda upplevelse av konst och jag minns att håren ställde sig på armarna när vi gick runt bland alla marmor-skulpturer.
Det är förmodligen därför jag föredrar att springa i skogen framför i staden, att jag mer tittar efter djur när jag åker/kör bil istället för att tänka på vad jag ska äta till middag, varför jag älskar att cykla (man får ju se så mycket på kortare tid!), och varför jag tycker så mycket om att vandra och för att inte tala om besöka nya platser. Allt det där handlar om att mätta mitt hungriga öga. Jag kan liksom inte SE mig mätt på allt som är vackert!
Platser jag vill besöka någon gång framöver är:
– Österlen
– Norge
– Kroatien
– Irland
Dessa fyra platser tillhör något av det vackraste jag kan föreställa mig. Här tänker jag att min kreativitet skulle spira och min självständighet frodas. Jag känner mig lyckligt lottad som vågar resa själv, som har möjligheten till det. Att jag dessutom är tillsammans med en man som gillar att vara själv han med är ju en stor bonus. Han typ nästan vill att jag ska ge mig iväg själv ibland så han får lite peace and quite :D

Det finns inte så mycket bra flowig singletrack i Linköping. Både i Valla och Vidingsjö är det mycket rötter och stenar. Men i Slaka så finns det en del ouppmärkt stig som passar utmärkt för lite mer hastighet. Elin, Jerre och jag drog dit och cyklade i eftermiddags och jäklar vad kul det var!
Vi surrade omkring i en mil totalt inkl dit och hem. Elin upplevde sin första krasch (med blodsvite!) men överlevde med lite skadat självförtroende.
Stigen går ibland på ett motionsspår så se upp för löpare och promenerare! Här finns också rid-stig så visa hänsyn och ta det alltid lugnt vid just hästar, prata gärna med ryttaren och hästen att du närmar dig så det inte blir några överraskningar.
Jag läste nyligen om en häst som hade blivit rädd för två cyklister som bromsat kraftigt bakom, och hästen skenade och ramlade nerför ett stup och fick avlivas pga skadorna. Så ledsamt och det hade kunnat undvikits om cyklisterna haft mer kunskap <3
När vi kom hem gjorde Elin rabarberpaj och vid 21-tiden åkte jag hem och hoppade i plurret! Imorrn är det måndag igen. Häpp!



Det händer något med mig när jag tränar varje dag och nu när sommaren typ är här. Jag stressar inte upp mig lika lätt över saker, har lättare för att tackla andras brister och mår bara mycket bättre!
Idag har jag fotograferat sommarhus i skärgården och när jag kom hem fixade jag lite med bilderna. Senare runt 19-tiden åkte Fredrik och jag in till Vallaskogen för att springa intervaller. 45 sekunders löpning varvat med 45 sekunders gång. Jäkligt bra längd på intervallerna. Kände mig snabb och lätt!
Känns verkligen som att min kondition förbättrats mycket den senaste tiden, och det känns upplyftande! Har hela 39 ml/kg/min i VO2 max enligt Garmin haha!
Varvet runt på 3,15 km tog 25 minuter och med tanke på hur långsamt jag gick under vilan så pinnade jag på rätt snabbt under intervallerna.



Det här kom inte en sekund för sent! Carro kom hit efter jobbet för vi skulle cykla grusväg här ute på landet. Vi cyklade mycket landsväg för några år sedan, då vi båda bodde inne i stan och också närmare varann. Nu bor vi några mil ifrån varandra och det är svårare att få till cykeldejter. Men ikväll föll allt på plats och vi rullade på, åtminstone för mig, välkända vägar.
Kvällssol, behaglig temperatur (sådär så man nästan frös i början) och lite vind. Inte ens uppförsbackarna kändes speciellt jobbigt när förhållandena var så bra och jag har en så bra cyklig kompis med mig. Carro har kört både Vätternrundan och Sommen Runt. Enligt henne var det sistnämnda jobbigast.
Ikväll fick jag knappt någon mjölksyra i benen, och det är jag jäkligt glad över, för är det något jag haft på mina senaste cykelpass så är det mjölksyra upp över öronen. Kanske hjälpte det att klämma tre bullar ett par timmar innan? Lite kolhydratsskjuts.. Kände mig stark! Och social cykling är hundra gånger roligare än att cykla själv. Vad jag än hävdat tidigare.. :)
Det kändes fint att ta den här rundan ikväll. Som ett tack och hejdå till den tid jag haft här på Wallsnäs. Jag kommer sakna det otroligt mycket <3





