Livet

Hej hallå!

Förlåt att jag inte skrivit något på nästan en vecka. Jag har inte prioriterat bloggen och det har faktiskt varit ordentligt skönt. Jag har umgåtts med mina fina vänner, fotograferat, tittat på hus och umgåtts mer med min Fredrik. Jag har känt mig mer avslappnad utan bloggen. Det är kul att blogga, men jag ägnar så ofantligt mycket tid åt bloggen och jag känner att den tiden kan jag lägga på saker som verkligen betyder något. Så, jag kommer sannolikt inte att skriva här på ett tag.

Jag finns här sålänge.

27 augusti, 2012 by
Löpning

Löpning i mörker

Färdigvilad för idag! Löpning är bra eftersom den kan ske så direkt och ger man sig ut bara för att få röra på benen och lufta sig lite utan att kolla på klockan finns ingen stress. Då finns bara det här vackra.

Fredrik har varit med Akele och sprungit Blodomloppet i Jönköping ikväll. När han kom tillbaka till Linköping bestämde jag mig för att träffa upp honom. Jag snörade på mig löparskorna och sprang och gjorde just det. Det var länge sedan jag sprang nu. Steget kändes lätt, jag hade stolt hållning och luften var sval och skön. Längtar till hösten när luften är sådär krispig.

Sen gick vi hem ihop ♥

Jag fick ihop 8 timmars sömn inatt. Jag sov hårt hela natten utan att vakna  (brukar annars vakna av att kaninerna gnager på saker). *utvilad* 

21 augusti, 2012 by
Mountainbike

Testrunda på nya tramporna

Gamla trampor vs. nya trampor

Lite skillnad va? De förra jag hade var en slags hybrid mellan vanlig trampa och spd. Det innebar dock svårigheter när man körde med spd-skor och man var tvungen att vända trampan åt rätt håll för att kunna klicka i sig. Det tog tid, blev irriterande och gjorde att jag välte. På riktiga spd-trampor kan man klicka i sig på båda sidor.

Körde en sväng på mtb-banan i Vallaskogen med Fredrik och klarade ett par läskiga passager som jag inte vågat åka nedför tidigare. Tummen upp på den. Åkte dock omkull  i en kurva när jag vejjade för en stor sten som jag höll på att åka in i. Skrapade armbågen och blev lite öm på knät men annars inget farligt. Jag fegar fortfarande en hel del, just för att jag sitter fast. Men jag är övertygad om att den rädslan släpper ju mer jag tränar och utsätter mig för det. Jag var ju skitnojjig att cykla på stigar över huvud taget i början med vanliga trampor och jämfört med då så är det rätt stor skillnad.

20 augusti, 2012 by