Efter besöket hos taxkenneln var vi på Tims namngivningsceremoni. Tim är alltså Fredriks lillebrors yngste son som kom till världen 1 oktober och idag firade vi hans ankomst.
Idag var vi på en taxkennel en timmes bilkörning bort. När vi kom in i huset var det minst tio små taxar som hälsade oss välkomna! Det kan ha varit det sötaste jag sett i hela mitt liv. Vem ska man gosa med först?! :-) Alla små taxarna hoppade och ville hälsa, slickade på händerna, slickade i ansiktet och viftade på de små kropparna. Adorable!
En liten vovve som vann vårt hjärta var lilla kanintaxen Erika (kanintax är den minsta taxrasen). Hon ville ha vår uppmärksamhet hela tiden och hade sån härlig energi! Hon satt ett tag i mitt knä och hon kunde bara inte sluta att vifta på svansen. Ägaren Åsa sa att det är sällan hon sett en hund visa ett så tydligt intresse för någon och det känns ju minst sagt bra! Jag tycker verkligen om livliga hundar och det gör Fredrik också.
Hon är snart 3 år gammal och har varit utställd en gång med Excellent och certifikatskvalitet och utställningens andra bästa tik som långhårig kanintax, vilket är ett väldigt bra resultat.
Jag skickade nyss ett mail till Åsa på kenneln och skrev att vi gärna vill ha henne om de kan tänka sig att släppa ifrån sig henne. Det beror på om hon är dräktig eller ej. Är hon inte dräktig är det fritt fram och vi får låna hem henne i några dagar först om vi vill för att se hur det fungerar.
Vi håller tummarna! Jag är iallafall helt övertygad om att det är en liten dvärg- eller kanintax jag vill ha! Mer underbara små skapelser finns nog inte.
En viktig aspekt i det hela är om jag kan ta med mig vovven till jobbet. Vi har ju shiban Kalle hos oss och jag har pratat med hans ägare (som också är min kollega) och han säger att det inte är några problem. Men frågan är vad min chef tycker. Det ska jag höra mig för om asap!
En annan hund som har ungefär samma teckning, som kallas merle, som lilla Erika
Idag har vi varit på årsmöte med IK Akele. Vi är över 400 medlemmar och ca 80 st glada löpare kom på det här mötet vilket är rekord. Vi röstade nya medlemmar till de olika kommittéerna och jag är medlem i hemside- och sponsorkommittén.
På slutet var det prisutdelning. Många fantastiska prestationer har utförts under 2011. Vi har många fina priser att dela ut. Bland annat vinnare av KM (klubbmästerskap), poängligan som går till den som deltagit i flest KM, DM och SM-tävlingar, de som deltagit på flest träningar under året och skogränsen (man vinner presentkort om man slår vissa tider på vissa distanser).
Årsmötet hölls på LOK-gården vid Vidingsjö motionscentrum
Årets kvinnliga löpare till Cecilia Kleist som kom 5:a på Tjejmilen och 6:a på Lidingöloppet. Under året som gått blev hon också uttagen till landslaget och fick springa NM i terränglöpning.
Dessutom träffade jag en av mina morbröder där som jag inte sett på många år. Det var jättekul! Han kände igen mig direkt och slog sig ner vid mitt bord. Han sa att han hade sitt mig på föreläsningen med Colting för snart ett år sedan. Han har sprungit i många år och vi hade en hel del att prata om. Fredrik och jag var på hans yngste sons dop för nio år sedan. Jag minns det väldigt klart. Men jag kan inte begripa att det verkligen var så länge sedan! Tiden går så fort.
Det här mötet gjorde mig enormt löpsugen! Jag är väldigt glad över att kunna springa på G-trainern men jag längtar som tusan efter att kunna springa utomhus obehindrat. Och att få vara med på kvalitetsträningarna! Förra vintern var jag med nästan varje torsdag och det bidrog väldigt mycket till min löpning. Jag blev snabbare! Jag kapade 3 minuter på 5 km. Bara det.
Diplomet? Tja, man kan väl säga att jag vann damklassen i KM 1500 m i somras. Helt OK! ;-) Fast om sanningen ska fram blev jag skitglad! Och helt unexpected dessutom. Jag tackar!