Ikväll var det dags. Jag ville inte. Mirelle kom förbi mitt jobb en halvtimme innan jag slutade och jag hade liksom mycket hellre umgåtts mer med henne än att gå på ett läskigt crossfit-pass som jag inte visste någonting om.

Men jag valde till slut att gå på passet, mycket tack vare Mirelle som övertygade mig. Jag försökte få ut mer information om passet i receptionen. Det jag ville ha svar på var om det innehöll mycket hopp. Och det gjorde det, iallafall en del. Sen är det ju en definitionsfråga vad just hopp innebär. För mig innebär det att jag inte kan köra höga knän, jumping jacks eller jogging på stället. Så när dessa partier kom fick jag köra step-up på min step-up-bräda eller squats. Det gick bra det med.

Crossfit är ett intervallbaserat pass där man tränar både styrka och kondition i korta intensiva intervaller. Det blev mycket armhävningar, fällknivar, bålrotationer och utfallssteg. Jag blev varse om hur otränad jag är i överkroppen och det var emellanåt väldigt jobbigt att känna sig så svag.

Tiden gick snabbt, 55 min gick i ett nafs och fast jag kände att jag ville mörda någon överlevde alla i salen, till och med jag. Och kanske jag till och med kan tänka mig att gå på fler pass :-)