GIViktkoll var det verktyg jag använde när jag började äta LCHF för fyra år sedan. Innan det använde jag viktklubb.se men det var ingenting för mig.
Av en slump gick jag in på giviktkoll.se idag och såg att de gjort en rejäl uppfräschning! Snyggt! :) Insidan av sajten är inte så mycket nytt, man har mest ändrat typsnitt och sådär men en välkommen funktion är att man nu kan lägga till egna livsmedel.
GIViktkoll rekommenderar dig att äta mer protein än fett och det kan ha varit en framgångsfaktor för mig. Just nu känner jag för att använda verktyget i några dagar för att se hur det känns.
Jag fortsätter att spinna vidare på tankarna om motstånd och viljestyrka efter att ha läst om David Blaines världsrekord i att hålla andan hos Hjärnfysik. Inlägget gav mig helt andra perspektiv. Väldigt intressant!
David Blaine: How I held my breath for 17 min:
Jag har en teori om varför fler och fler börjar träna och sedan fortsätter att träna. Motionslopp slår deltagarrekord för varje år som går. Allt fler träningsbloggar startas och allt mer träningsglädje sprids.
Kanske är träningsboomen ett resultat av ett för slappt samhälle? Vi lever i ett samhälle där ingen ska behöva ha ont, där inget ska behöva vara jobbigt eller ansträngande. Vi har rulltrappor, hissar, bilar, ergonomiska kontorsstolar, febersänkande mediciner, bedövning vid förlossning och för att inte tala om alla dessa huvudvärkstabletter som knapras till höger och vänster.
Livet är så bekvämt att vi blir uttråkade, och kanske till och med deprimerade. Som motpol till alla bekvämligheter tror jag fler och fler upptäcker hur skönt det är när det får vara tufft ibland? Att få träna upp viljestyrkan och kanske också söka perspektiv. För när man stånkat sig fram i löparspåret så kanske den där jobbiga uppgiften på jobbet inte längre är så jobbig?
Att träna har inte bara med fysisk hälsa att göra. Med på köpet kommer så mycket annat som gör gott för dig som person.
Jag kan ärligt säga att det inte finns så mycket njutning i att sitta och plåga sig en timme på en spinningcykel. Jag går delvis på de passen för att det är bra träning, både fysiskt och mentalt men också för att kroppen (och knoppen!) behöver motstånd och för att det är skönt efteråt.
För mycket bekvämligheter gör mig olycklig. För om allt ska vara så bekvämt blir minsta lilla motstånd till slut outhärdligt. Jag har personliga erfarenheter av det. För några år sedan var jag en person som tog bilen till affären fast det bara tog tio minuter att gå. Jag var en person som tog alla genvägar som fanns för att slippa anstränga mig. Jag trodde då att ett bekvämt liv var ett lyckligt liv.
