Först av allt: Vad jag längtat efter att få skriva en race report! Att få skriva att ett lopp gick BRA. Älsk på det! <3

Som ni vet har kroppen inte riktigt varit med mig i löpningen de senaste veckorna. Har liksom känts som att jag väggat direkt. Så jag har lagt löpningen lite på hyllan. Jag hade hoppats på att kroppen skulle kännas pigg eller åtminstone OK med att springa Blodomloppet som gick här i Linkan igår. Har känt mig lite piggare i kroppen den senaste veckan, men inte vågat träna så mycket med risk för att trilla tillbaka i det som har känts som överträning.

I år sprang jag tillsammans med Magnusson Fastighetsmäkleri som jag fotograferar för. Vi hade två lag med totalt 8 st deltagare som skulle gå eller springa. Det var mäklare och släkt/vänner med i lagen. Fredrik var också med i ett lag och vi skulle springa 5 km tillsammans.

Tur för oss så var vädret helt perfekt. Ca 14 grader och sol, lite blåsigt. Vi träffades på Stångebrofältet innan start och fixade med nummerlapparna. Promenerarna startade 40 minuter innan vi som skulle springa. Jag tror vi startade i den allra sista startgruppen för kvällen. Iväg pinnade vi och blev i stort sett omsprungna av alla. Det störde mig inte så mycket eftersom min strategi var att ta det väldigt lugnt i början. Och jag visste ju inte hur kroppen skulle kännas. Skulle jag dö efter 200 meter eller skulle jag känna mig stark?

Till mitt stora nöje kände jag mig stark. Jag hade ätit bra med lite extra kolhydrater dagen innan, druckit ordentligt och fått bra med sömn. Vi började längs med ån på båda sidorna och sen tog vi oss förbi Tinnerbäcksbadet och Klostergatan där den första och enda vätskestationen fanns. Efter Klostergatan springer man neråt Storgatan och så längs med ån igen tills man kommer i mål. Den sista biten längs med ån kändes som en evighet. Sprang dock om alla jag mötte och blev själv inte omsprungen en enda gång.

Fredrik var fantastisk att springa med. Han sade saker som att jag såg stark ut och att jag knappt såg ansträngd ut när jag verkligen behövde höra det. För efter 3 km började det kännas. De orden hjälper så jäkla mycket. Säger någon att jag ser stark ut så gör jag nog fan det! Och så sträcker man på sig och tar i lite extra.

Innan målrakan springer man över en bro och själva målrakan mindes jag som mycket längre än vad den var. Så jag väntade med att lägga i den allra sista växeln lite för länge. Tävlade med en tjej de sista hundra metrarna in i mål. Hon vann. Men jag gav allt. Jag började lugnt i 7:49-tempo och avslutade sista kilometern på 06:36. Varje kilometer gick snabbare än den förra.

Efter målbågen gick vi bort en liten bit. Sen var jag tvungen att lägga mig. Var helt slut. Och så jäkla nöjd. Jag hade som mål att springa på 36 minuter och kom i mål på 36:04. Förra året sprang jag på 40 minuter. Mitt PB från 2011 ligger på 27:24. Nu är jag dock ungefär 13 kg tyngre (allt i biceps) så jag är nöjd.