Svar på tal

Fick en kommentar från ”Lina”:

Jag har följt din blogg i mååånga herrans år nu och har alltid gillat den och dig (gör fortfarande!). Men jag måste få ställa en fråga, mår du bra och lever du som du vill? Det känns som att ditt liv kretsar kring mat, korta svackor och korta toppar. Lchf – lite kolhydrater – tappa kontrollen – och så om igen och igen och igen. Jag åt själv lchf i många år och jag känner igen mig i ditt sätt att tänka, planera, hoppas, sätta upp mål och oftast misslyckas.. Sedan 1.5 år tillbaka skrotade jag allt vad dieter heter och började att äta allt i lagom mängd. Inga förbud, slippa planera, leva normalt! Och vips så har hullet försvunnit av sig självt och jag lever n o r m a l t för första gången på så länge jag kan minnas. Och jag har verkligen förespråkat lchf tidigare. Det jag vill säga är bara att jag får en dålig känsla när jag läser din blogg nuförtiden. Hur länge vill man leva sitt liv såhär? I jakten på ”lagom mycket kolhydrater jada jada”? Jag tror att du skulle må bättre av att tänka om – att sluta tänka alls! Man lever ett liv, mat är livet och kolhydrater är gott! Jag trodde inte att man kunde äta som jag gör idag och ändå vara smalare än någonsin.. Kramar Lina

Mitt svar:

Konstigt att du gillar min blogg och har läst den så länge för jag har aldrig sett en enda kommentar från dig. Förrän nu.

Att ha ett problematiskt förhållande till mat är ingenting ovanligt och jag har många gånger erkänt att det är svårt för mig att veta vad jag ska äta. Viss kost presterar jag bäst på och en annan kost mår jag bäst av i allmänhet men får svimningskänslor av vid träning. Hur ska man välja där?

Det finns säkert många människor som har ett lika komplicerat förhållande till mat som jag men som håller det för sig själva. Jag har valt att inte göra det eftersom jag är en person som har behov av att ventilera mig på ett forum där det är frivilligt att lyssna.

Jag är en människa, ingen maskin. Jag är inkonsekvent och gör saker som verkar obegripligt för andra. Jag är impulsiv och ändrar mig hela tiden. Jag skulle kunna skriva och förklara mig inför varenda val jag gör och för varje gång jag ändrar mig, men då skulle bloggen bara vara fylld med ursäkter och förklaringar. Ni får helt enkelt läsa mellan raderna ibland och förstå att det alltid finns anledningar till hur folk beter sig. Jag är inte perfekt men jag är en god lyssnare och folk verkar tycka att det är roligt att berätta saker för mig. Där har ni nånting som ni kanske inte visste. Jag har många fina sidor som inte kommer fram här på bloggen eftersom det här bara är utvalda delar av mitt liv.

Här finns ingen information om min relation till Fredrik, min relation till mina föräldrar eller vänner eller hur jag är som medmänniska. Det finns heller ingen information om min politiska läggning eller hur man alltid ser på mig vad jag är på för humör eller att jag har sjukt barnslig humor och att jag fortfarande använder ord som ”typ” och ”ba”. Det enda ni egentligen ”vet” är hur jag äter och hur jag tränar. En jävligt liten del av mig.